söndag 30 augusti 2009

Till anhöriga och vänner till FS 17!

Sedan anhörigträffen i maj har mycket hänt vid förbandet. Verksamheten i huvudsak har varit att tillsammans med ANA (Afghanska armén) och ANP (Afghanska polisen) bedriva operationer i syfte att säkra upp vårt ansvarsområde inför valet i Afghanistan. I förbandet har alla en viktig roll och ansvar att fylla vilket de också har genomfört på ett mycket ansvarsfullt, engagerat och professionellt sätt.

Med detta brev vill jag som förbandschef, tillsammans med personalchefen, ge er en inblick hur förbandet mår ur ett personalperspektiv samt bjuda in er på en extra anhörig- information där vi kan ge er en bild av händelserna och möjligheten till att ställa frågor. Samtidigt vill vi i detta brev passa på att kortfattat beskriva senaste tiden i syfte att förbereda er inför kommande träff och inför soldaternas kommande leaveperiod.

Under en tid har ni, liksom de soldater som är hemma på leave, kunnat läsa om flera olika händelser i området då vi har haft kvällstidningarna från Sverige på besök. De har följt förbandets verksamhet och intervjuat soldater och officerare samt haft möjlighet att medfölja patruller på olika uppdrag. Oron som skapas hos er där hemma och de som är på leave är naturlig. Vad som skett och hur soldaterna som varit involverade i händelserna mår, framgår inte.

Vad har då skett den senaste tiden?
De senaste två månaderna har enheter ur förbandet varit utsatta för eldöverfall i området väster om staden Masar-e-Sharif och sydväst om Sar-e-Pol. Utöver det har det inträffat en fordonsolycka. Nästan alla enheter har varit inblandade i en eller flera händelser. Genom media beskrivs bara brottsstycken av verkligheten vilket kan liknas med vad man ser i en bild tagen med ett 73mm objektiv. Alla soldater påverkas under sådana incidenter, oavsett om man varit på platsen för händelsen eller inte. Det positiva med att finnas här i området när incidenter inträffar, oavsett om man varit involverad eller inte, är att här finns rätt information att få samt det stöd man inledningsvis behöver.

Hur reagerar de som varit med i incidenten?
Soldater och befäl som genomgått incidenter av den karaktär som vi har haft, har frågor, funderingar och reaktioner, exempelvis: Gjorde jag rätt? Kunde jag göra annorlunda? Varför hjälper ingen mig/oss? Ilska, Saknar tålamod! Oro, har mina soldater förtroende för mig som chef? Upp i varv/kan inte sitta still! Hur ska jag tala om det här för de där hemma? Jag berättar när jag kommer hem! Jag kunde ha dött! Nu har jag haft sådan tur! Nästa gång kanske jag dör! Ska jag åka hem? Hur ska min familj klara sig utan mig?

Att komma ihåg är att denna process tar tid! Sviter av incidenten kan sitta länge, hur länge är lite beroende av den enskildes val att ”tackla” de frågor som uppstår i processen och viljan att ta emot det stöd som erbjuds. Det går inte att tvinga fram ett samtal. Enklast för den enskilde att komma igenom alla funderingar och frågor som uppstår är tillsammans med kamraterna som varit med och förstår vad man talar om. Soldaterna, där många kommer ur NBG (Nordic Battle Group), har en stor trygghet i varandra då de tjänstgjort länge tillsammans.

För att ingen i förbandet skall ”tappas bort” eller glömmas, genomför FM en resa ner till området för en uppföljning av personalen som varit involverad i incidenter. Detta genomförs för att man vid hemrotation av förbandet i december, med samtalsledare som är förberedda, genomföra en fördjupad uppföljning av personalen.

Hur reagerar anhöriga?
Även på hemmaplan är det fullt naturligt att man reagerar då ens nära och kära utsätts för farliga situationer. Reaktionen blir ofta av samma typ som vid förbandet, men svårare att hantera, då kamratstödet inte finns på ett naturligt sätt. Det finns dock stöd att hämta även för er anhöriga. Dels kan Svenska Soldathemsförbundet erbjuda samtalsstöd via professionella organisationer, dels kan t ex Fredsbaskrarna erbjuda ett liknande stöd. Förutom detta så är ni alltid välkomna att kontakta I 19/Försvarshälsan för ytterligare kontakter. Att få dela med sig av sin oro och få prata med någon utomstående med liknande erfarenheter kan vara ett gott stöd. Hänvisning till dessa organisationer finns nedan.

Inbjudan till anhöriginformation 2, steg 1

Med hänsyn till den korta framförhållningen har vi öppet hus för er anhöriga och tar inte in någon anmälan.

090902 Stockholm – Karlbergs Slott, kl 1900. Anmäl er vid slottsvakten, till vänster om slottstrappan, följ sedan markeringarna mot aulan/filmsalen.

090903 Halmstad – MHS HALMSTAD, kl 1900. Anmälan i vakten, följ därefter snitsling till genomgångslokal.

090904 Boden – A9, kl 1900 i Artillerihallen.


Agenda
- Läget i stort just nu i ansvarsområdet
- Händelserna soldater upplevt
- Hur är reaktionerna från soldaterna och befälet
- Vad gör vi vid förbandet för att ta omhand de som varit med i händelserna
- Vad skall/kan ni göra för dem när de kommer hem

Frågor kan ställas när som helst under genomgången.

Väl mött och många hälsningar från FS 17 genom



Olof Granander
Chef FS 17

Svenska soldathemsförbundet,

Fredsbaskrarna,

I 19/Försvarshälsan, 0921-34 80 00

9 kommentarer:

  1. Är fett stolt över allt ni gör där nere, och jag hoppas med hela mitt hjärta att jag inom kort får komma ner på min första mission för att hjälpa er med det oerhört viktiga jobb ni gör där nere.

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg!
    Tack för att ni lyfter upp även de mjuka delarna. Det är väldigt viktigt men glöms ofta bort.

    SvaraRadera
  3. Ett stort tack för tydlig och bra framförd information på Karlbergs slott den 2 september.

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Varmt TACK till Tommy Lundmark och Helge Stålnacke vid informationsträffen den 4/9 i Boden/A9. På ett mycket,mycket sakligt,tydligt och enormt empatiskt sätt fick vi den information vi så väl behövde. All gott till er! Varma hälsnigar Kjell och Kristina Nilsson i Luleå

    SvaraRadera
  5. Jag hörde på nyheterna att "Svenskar kommer dö - Så farligt lever svenskarna i Afghanistan." Jag blev oerhört orolig då jag har en anhörig som är där nere. Hur ska jag hantera det här? Jag mår inte alls bra psykiskt men börjar bygga tillbaka mitt liv nu, men om min anhörig skulle dö vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
    Jag pratar inte om det här med någon, borde jag det? Men finns det egentligen något man kan säga som kan lugna mig? Skriv gärna ett inlägg om detta....

    SvaraRadera
  6. Tack för den information som framfördes i Halmstad 3/9. Kan bara hålla med de två ovanstående inläggen. Ni gjorde alla tre ett mycket bra jobb. Det var värt massor för oss som var där.
    Hälsningar Ulrika och Linnea

    SvaraRadera
  7. Surfar in på den här bloggen ett par gånger om dagen för att se om det kommit någon ny spännande och intressant läsning om mina vänner där nere men det har inte uppdaterats på länge vilket är synd. Önskar samtliga på FS17 en fortsatt lyckad och effektiv mission, ni är bäst på det ni gör, det vet vi alla och jag vet att ni gör ert jobb därefter! Ta hand om er!

    SvaraRadera
  8. Jag hörde på nyheterna att "Svenskar kommer dö - Så farligt lever svenskarna i Afghanistan."...

    Hej,
    Ring det telefonnummer du fått i informationsmaterialet från Försvarsmakten, eller av din anhörige. Vi vill komma i kontakt med dig.

    /G1

    SvaraRadera
  9. keep up the good job!
    hysterin här i Sverige är ju banal!

    SvaraRadera