tisdag 25 augusti 2009

Besök Jaweeds barnhem

Hela familjen engagerad
Hösten 2007 beslutade familjen att pappa skulle åka till Afghanistan, allt var nytt och främmande. En kväll i veckan satt familjen bänkade framför tv´n och tittade på dokumentären Fredsstyrkan och vi fick en väldigt trevlig introduktion till vad FS kan vara. Inslaget om den döve pojken Jaweed som fick ett nytt hem på ett barnhem blev självklart rörande eftersom han är jämngammal med lillebror Pontus 11. Under det kommande året så var pappa Peter på skolan och pratade i både lillebrors o storasysters klasser, visade bilder och svarade på nyfikna frågor.


Likaså gjorde jag (mamma) när det blev dags för mig att åka. Detta engagera barnen i skolan som själva gjorde en liten insamling av pennor o skrivblock, inget märkvärdigt men ändå ett litet sätt att visa sin delaktighet som jag skulle ta med mig tillbaka till Afghanistan efter att ha varit hemma på leave. Eftersom skolan på baksidan av campen är stängd för sommaren så fick jag åka till ett barnhem. Det visade sig vara samma barnhem.

Storasyster hade skrivit ett brev där hon berättar sin story och att barnen gärna fick rita lite teckningar som mamma kunde ta med sig tillbaka till Sverige. Efter att tolken hade läst upp det brev jag hade med mig så fick alla barnen presentera sig själva. De flesta var mellan 10-14 år. Jag fick även ett svar till Cassandras brev, väntar nu med spänning på översättningen :O)




Barnen fick även se en bild
av familjen som dom skickade runt.





Pojkarna var väldigt intresserade
av de blonda frisyrerna







Alla fick vara med och rita.

Det blev en hel hög med teckningar att ta med sig hem till Sverige.

Barnhemmet var inte förberedda på vårt besök men ändå var alla sängar bäddade :O) (bra att påpeka för barnen där hemma ).
Jaweed glad o stolt. Han har lärt sig att läsa o skriva under sin tid på barnhemmet. Han kunde själv läsa det översatta brevet som jag hade med mig och ritade en teckning av ett hus med en Afghansk flagga till Cassandra o Pontus.

De tre flickorna är systrar och har just fått komma till barnhemmet. De var lite blyga i början men det släppte efter att jag själv satte mig ner och ritade med dem. Alla flickorna ritade varsin bukett med blommor.

Barnhemmet består av två byggnader, en mat/skoldel samt en boendedel. På gården finns en liten trädgård med solroser, tomater och andra grönsaker.

För oss känns det väldigt viktigt att hela familjen är delaktig och har förståelse varför vi gör det vi gör och det underlättar för oss alla att även våran omgivning har den förståelse. Jag vill tacka alla där hemma som visar sitt stöd till oss som är här nere, vare sig vi är ute i terrängen eller inne på campen. Inget stöd är för litet även om det bara är ett kuvert med ett HEJ på en post-it lapp.

Dorota

5 kommentarer:

  1. Fredrik Eskilstuna26 augusti 2009 16:54

    Kul att se att Jaawed verkar må bra - undrade mycket hur det skulle gå för honom när jag såg Fredsstyrkan på TV.

    SvaraRadera
  2. TACK! För det reportaget,vad skoj att se att grabben jaweed är frisk o kry och har lärt sig läsa o skriva.Det var gripande att se avsnittet med honom när det sändes på tv4 från fs13.Kramar till er alla på FS17 som bryr er om den lilla människan.Hälsn. Lotta.

    SvaraRadera
  3. Kul att få läsa detta! Även jag har följt "fredsstykan" och undrat över .... vad hände sen? Jag högaktar er alla och känner att jag själv skulle vilja åka iväg på en mission för att kunna göra något litet för någon där ute. Dethär ger respekt för/till er. Inte vad vissa tror ger respekt i förorterna. (Sammanblandning med ordet rädsla!)
    Ta väl vara på er, Perre.

    SvaraRadera
  4. Kul att läsa om Jaawed. Jag har undrat vad som hände honom. men vet han själv om hur "känd" han är här i sverige och hur mycket uppmärksamhet hans inslag fick?
    /Jim

    SvaraRadera
  5. HEJ Dorota och tack för denna inblick i verkligheten utanför campen!
    Pozdrowienia/Patrick

    SvaraRadera