tisdag 27 oktober 2009

Fältartister

Från och med onsdag den 14 t o m onsdag den 21 oktober hade vi besök av Swedish armed forces entertainers, här i Afghanistan. På bilden ovanför ser ni gänget i sin helhet, de kallar sig "Afghan Dogs" Mia Berndes, Jerker Aderwall, Kristoffer Appelqvist, Max Lorentz, Carl "Ludde" Widegren, Henka Johansson, Peter Löwgren och Mikael Westemar. På bilden nedanför ser ni dem också en aning mer combat :-) Kristoffer tyckte inte att det var sååå roligt, så han ställde inte upp på den bilden.
Gänget poserar framför en Patria, vilket också var det fordon de oftast fick åka när de transporterades runt i vårt norra distrikt.

Det var fullt ös hela veckan!!! Här ser ni en bild från sista spelningen på CNL. Sammanlagt genomförde bandet 8 spelningar, ett gediget program. Jag kände mig näst intill som slavdrivare.

Micke och Mia är bandets solister, som klarar av duetter, att köra, att spexa och få publiken att sjunga med och ha det roligt.


Kristoffer är stand up komiker och hade flera bejublade framträdanden. Publiken var i huvudsak svensk, men det fanns naturligtvis någon skåning, norrman eller finne att skratta åt (eller förhoppningsvis med). Kristoffer fann sina offer....

Här är en bild från spelningen i Sherberghan. Ni kommer att få bilder från fler platser framöver.





Det var inte "bara" spelningar och riggningar som avklarades under veckan, även en god Afghansk lunch, pallao och kofta intogs på mässens golv.

Max och Mia som var till det lilla PO:t i Sar-e-Pol hade turen att få gå på en patrull på byns gator. Det finns många barn i Afghanistan och de vill väldigt gärna vara med på bild. Under länken här intill kan ni gå in och läsa artisternas egen dagbok. Detta var en väldigt kort beskrivning på en fantastiskt innehållsrik och trevlig vecka för mig som welfare. Jag hoppas att många soldater fick känna gängets glädje och inspiration de hade att dela med sig av. Tack Afghan dogs!
På återhörande/ Suzanne

söndag 25 oktober 2009

Vintertid - inte här...

Observera att inatt ställdes klockan tillbaka en timme i Sverige. Det skiljer nu 3.5 timmar mot lokal tid i Afghanistan.

fredag 23 oktober 2009

Äntligen..

Här kommer svaret på mitt lilla gissaprojekt (läs tidigare blogg). Ni får en ledtråd i och med denna bild på Patrik. Han flyger drake, vilket är en omåttligt populär aktivitet hos Afghanska barn, naturligtvis lockar det att prova även för de som blivit lite till åren....

Det som syns på "gissabilden" är en grön lysstav (som någon var snabb att gissa på). Den sitter fast på snöret till en drake. Här får Patrik hjälp av killarna i köket som är proffs på drakflygning.
Här är ett försök att visa hur fantastiskt vackert det är att se när en drake flyger. Tyvärr är min fotografikonst inte bra, men jag hade gärna delat med mig av synen på en ljusblå himmel och 20 drakar i luften i ett väderstreck och 20 i ett annat. Vi har också fått lära oss att man tävlar om att få draken högst av alla, att fånga de andra drakarna så man är sist kvar och sedan är det naturligtvis en sport att få tag på de fallna drakarna.

ISAF har anskaffat en del materiel för att kunna dela ut till lokalbefolkningen, det kan vara bollar, kritor, termosar eller drakar. En dag gick vi utanför vår kamp för att testa drakarna tillsammans med barnen och det blev mååånga barn som ville ha en drake.
Här innen på kampen har det hittats massor av fallna drakar. Drkarna är gjorda av något slags läskpapper som är supertunt och sedan hålls det upp av en främre pinne som stag och en tvärgående pinne som håller upp svansen, thats it.
På återhörande/ Suzanne





tisdag 20 oktober 2009

Nyheter från Sheb

Att flyga drake är något som afghanska barn gärna gör och duktiga är de också. Men även stora pojkar, soldater, tycker det är kul att flyga drake. Men de är inte alltid lika duktiga och då kan det sluta med att antennkabeln flygs av och att en ny antenn måste resas.......



"Norweigan nuclear radiation and laser super weapon"


Fredagen den 16/10 kom fältartisterna "Afghan Dogs" och på besök. Det var mycket som skulle roddas innan föreställningen kunde börja....


Instrumenten ska på plats.


Bord och stolar ska på plats.

Kocken grillade diverse godsaker.



Flaggan skulle fram liksom ljus på borden.


Scenen kantad av en TLC och en Galt.



Baren.

Tiden går snabbt när man har roligt och vips tändes lamporna för städning.


Doris, som byggt bo i vår basketkorg, vill avsluta med att säga -hejdå!!

fredag 9 oktober 2009

Anhöriga och vänner till FS 17!

Äntligen får jag en bra anledning till att återigen lämna en kort rapport över hur läget är hos oss på FS 17. Det är dags att kalla till anhörigträff igen. Jag återkommer till detta längre ner.

Tillsammans med den finska styrkan har vårt arbete på PRT MES med de afghanska myndigheterna fortsatt och våra ambitioner är fortsatt höga. Vi har den senaste tiden dock haft det lite lugnare genom att man i Afghanistan firat Ramadan med efterföljande Eid. Det innebar i princip att allting vad gäller officiella myndigheter stängde under nästan en hel vecka. Polisen arbetade naturligtvis men aktiviteten minskade betydligt. Efter Ramadan har läget mer gått tillbaka till det ”normala”, vad man nu menar med det. För oss innebär det att vi fortsatt riskerar att sättas på prov och att hamna i svåra lägen. Samtidigt är det ju därför vi är här, att bidra till att öka befolkningens säkerhet.

Här väntar vi fortfarande på ett fastställt valresultat. För såväl oss som för afghanerna är det en lång väntan och det spekuleras mycket i och omkring valfusk. Utredningar pågår och samtidigt vädjar alla att respektera den process som nu pågår. Afghanerna verkar vilja göra det och låta arbetet med att skapa ett så rättvisst valresultat som möjligt ta den tid som behövs. Slutliga utgången får vi således vänta på ett tag till. I norra Afghanistan är situationen den att fortfarande är många av de motståndsgrupperingar som fanns före valet aktiva. Som jag beskrivit tidigare är det i vissa begränsade områden och dessa har vi god kontroll på. Försiktighet och förtänksamhet är nyckelord som präglar vad vi gör här för att klara av de svåra uppgifterna vi kan ställas inför. Stämningen upplever jag fortfarande vara mycket bra på förbandet. Den finska styrkan som förstärkt oss under valet kommer att vara kvar en tid till sedan återvända till Finland samtidigt som vi kommer att få en förstärkning från Sverige om ca 35 personer.

SAE, den svenska flygenheten som under fyra månader ingått i FS 17 har nu lämnat Afghanistan. De har gjort ett mycket uppskattat arbete och kommer förmodligen tillbaka under sommaren 2010 som stöd till ISAF transporter. Vi på FS 17 kommer särskilt att komma ihåg vingtippshälsningen på nationaldagen och för att vi nu äntligen har fler än en TV-kanal på CNL.

Framtida bidrag som kommer att utveckla säkerhetsstyrkorna än mer är det utökade OMLT (Observation, Mentoring and Liaison Team, samverkansenheter med afghanska armén) som förbereds hemma. Idag gör de som nu tjänstgör som OMLT ett fantastiskt jobb, boende tillsammans med sina afghanska partners, ätande samma mat och beredda att följa dem i alla lägen gör att de erhåller både respekt och erkänsla för sin professionalism och goda arbete. Samtidigt fungerar OMLT som samverkanspartner till PRT och är en ovärderlig länk till den afghanska armén.

Kontingentens delar vid RC N i Masar-e Sharif har roterat en del personal. På RC N sker en del förändringar för att bättre stödja förbanden, vilket upplevs som positivt. På ISAF HQ i Kabul har den svenska personalen under de senaste månaderna arbetat mycket med att följa utvecklingen i Kabul. Valet och dess utgång samt utvecklingen av ISAF nya strategi och omorganisation har varit huvudfrågor för dem.

Vid kontingenten har det varit en ganska omfattade besöksverksamhet. Besök är bra då vi får möjlighet att beskriva vad vi gör här och vad vi kan åstadkomma. Ett viktigt och lyckat besök var vår Försvarsministers besök. Jag vill varmt rekommendera att ni lyssnar på ekots lördagsintervju med Försvarsministern från den 19 september, se länk:
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3071

Han ger där en bra syn på hur jag uppfattar situationen just nu och vilka utmaningar det finns. Debatten hemma handlar ju nu mycket om hur vi skall fortsätta här i Afghanistan och jag tror att tack vare den debatten så kommer våra beslutsfattare att ha ett bra underlag för sina beslut. Mer besök är att vänta innan höstens Afghanistan-proposition skall beslutas i Riksdagen.

För en del har tredje och sista leaven varit eller börjat och det innebär att vi också börjar förbereda hemfärden så smått. Ett steg i förberedelserna för hemkomst är att informera er om hur det kommer att gå till vid hemkomsten och vad som är bra att tänka på. Försök därför att om ni kan delta vid den anhöriginformation som genomförs. För er som inte kan så kan ni alltid ta kontakt med Försvarsmakten och HRC för att få information eller stöd.


Olof Granander
Chef FS17

torsdag 8 oktober 2009

Inbjudan till anhöriginformation!

Välkommen till anhöriginformation för FS 17 angående insatsen i Afghanistan! På tre olika orter i Sverige får Ni/Du möjlighet att träffa FS 17 personalchef Tommy Lundmark och pastor Bo Ekstrand. Anhöriginformation 2 handlar om att ge er en bild av det som skett under vår insats. Under träffen kommer vi även att beskriva lite av den miljö som vi levt och verkat i. Vid mötet ges det även möjlighet för er att ställa frågor. Jag vill också passa på att tacka Er för allt det stöd ni i Sverige ger oss och våra soldater. Ert stöd har varit en förutsättning för oss att göra en lyckad insats.
Anmälan skickas ut som brev till de två personer som varje anställd vid FS17 angivit som anhöriga. Givetvis är övriga anhöriga välkomna, hör med dem som mottagit brevet för detaljer angående anmälan.


Tid och plats:


Stockholm: 2009-11-05 kl 19.00
Plats: MILITÄRHÖGSKOLAN (MHS K) Karlbergs slott, SAMLINGSSALEN.
Halmstad: 2009-11-06 kl 19.00
Plats: MILITÄRHÖGSKOLAN Halmstad (MHS H)
Boden, I19: 2009-11-07 kl 19.00
Plats: I19, Soldathemmet/O II


Hjärtligt välkomna!
Olof Granander
Chef FS17

onsdag 7 oktober 2009

Hur är det att jobba på sjukvård???

Frågar man någon annan enhet än just sjukvårdspluton vad vi gör ”en vanlig dag” blir svaret oftast att vi ligger på soldäck… vilket i och för sig stämmer, men inte hela tiden. Vi kollar faktiskt på film och hänger på gymmet också ;-)

För oss på sjukvårdsvagnarna, eller MMT:na (mobile medical team) som vi oftast kallas kan innebörden av ”en vanlig dag” variera kraftigt. Vi har i stort sett alltid någon form av beredskap, vilket innebär att vi har en radio med oss 24 timmar om dygnet och ska vara beredda att rycka ut tillsammans med de andra delarna i larmstyrkan, med antingen 15 eller 30 minuters förvarning. När man ingår i dessa s.k. QRU:er (quick reaction unit’s) kan man helt plötsligt få släppa vad man har för händer och ge sig iväg på ett larm som kan vara i allt från några timmar upp till några dygn. Senast var det inventering av sjukvårdstält som övergavs hastigt och lustigt då vi var tvungna att ge oss iväg på ett stort larm…

De uppgifter vi får beror mycket på vilken verksamhet som sker ute i vårt ansvarsområde. Ofta stöttar vi någon av skytteplutonerna med ett MMT, då de ska ut och jobba. Detta innebär oftast för oss att stå i en framgrupperad bas så att vi snabbt kan ta oss fram till en eventuell händelse. Vi har blivit riktigt bra på att vänta med andra ord, eftersom dessa uppdrag hör till de vanligaste. Baserna kan antingen ligga precis intill en afghansk polisstation eller mitt ute i ”ingenstans”.. det gäller alltså att vara förberedd så man kan fördriva tiden. Beroende på hotbild och läge kan väntan innebära det mesta, allt från att sitta inne i vagnen och läsa eller lyssna på musik, till att plocka fram en fotboll att lattja med. Det senare är ett populärt inslag bland barnen ute i byarna..

Ibland följer vi med EOD eller IEDD ut då det rapporterats in om upphittad OXA (oexploderad ammunition) eller IED:er (hemmagjorda bomber) som måste röjas.
Det kan dock lika gärna vara så att en grupp blivit beskjuten och att man då vill få ut våra resurser närmare själva händelsen för att snabbt kunna sättas in om vi behövs.
Ibland är uppgiften att köra en patient in till sjukhuset på den tyska campen Marmal..

Vid sällsynta tillfällen kan det faktiskt hända att ett MMT inte har någon beredskapsgrad alls.. då är det inte helt omöjligt att man passar på att njuta av en eller två öl på mässen..

Så ofta som möjligt försöker vi få ut en grupp till någon av de ”skjutbanor” som finns för att vi ska kunna öva ihop oss i grupperna och upprätthålla våra skjut-/stridsfärdigheter. Det gäller ju att alltid ha en hög färdighet så att vi kan känna sig trygga med oss själva och vår utrustning. Tyvärr är tillfällena till skjutövningar ganska begränsade på den här typen av pluton eftersom vi är i behov av eskort från andra enheter så fort vi ska röra oss utanför campen.

Förutom beredskapen inne på campen kan vi ha i uppgift att stå för sjukvårdsberedskapen ute på något av våra PO:n, och då kan tiden variera ännu mer, från 0 (noll) minuter och uppåt.. När man står i beredskap på ett PO har dagarna en tendens att bli väldigt långa, då utrymmet är begränsat och det inte är alltför mycket som händer. Då passar det utmärkt att öva inom gruppen med den utrustning vi har i vagnarna, eller att samöva ihop med kirurgtroppen som ofta huserar där..
Barnen i Nawai Kot fick springa av sig lite när Fredrik plockade fram fotbollen ur vagnen..
I samband med att första sjukvårdsgrupp lämnade en patient på Marmal passade de på att besöka tyskarnas ”Force protection” enheter som hade öppet hus. Tyskarna var ivriga att låta Cilla prova dereas bombdräkt som de har när de röjer bl.a. hemmagjorda bomber. Dräkten väger totalt 44 kg.
Gruppövning på skjutområdet utanför Sheberghan. Scenariot är att fordonet slagits ut och måste överges.. Emil utnyttjar tiden han springer åt att byta till ett nytt magasin.

Personalen från en sjukvårdsvagn och kirurgtroppen hjälps åt att flytta över en patient från båren till ”operationsbritsen”.

På bilden nedan kan ni se att spineboarden har många remmar för att man ska kunna fixera en patient ordentligt.

Det var allt för den här gången, förhoppningsvis kommer det lite mer info innan det är dags att rotera hem.. // Cilla, Squadleader PL81