lördag 21 november 2009

Anhöriga och vänner till FS 17

Vårt uppdrag i Afghanistan börjar närma sig sitt slut. Tiden har varit intensiv med många händelser. På allas näthinna och i tankarna här just nu är den senaste av attackerna riktade mot de svenska enheterna här vid PRT MeS. Det är med sorg vi kan konstatera att vi förlorat en kollega, vår afghanska tolk och samtidigt fått personal allvarligt skadad. Just nu håller vi som bäst på med att förbereda för överlämning till våra efterträdare som kommer ner med de första redan denna vecka. Och då finns det anledning att göra en första summering.

FS 17 har gjort skillnad i Afghanistan:

  • Valet har naturligtvis varit den enskilt största händelsen som påverkat den afghanska befolkningen. Vi vet nu att president Karzai kommer att fortsätta, men det viktigaste ur vår synvinkel är att den demokratiska processen fortsätter, att människor, både män och kvinnor, vågade rösta och att vi tillsammans med afghanska säkerhets- styrkorna kunde upprätthålla säkerheten i vårt område. Ur ett säkerhetsperspektiv i vårt område var valet en succé.
  • Vårt stöd till afghanska befolkningen i samband med vårens översvämningar. Trots att det inte är vår huvuduppgift så kunde vi bistå med hjälp när det som mest behövdes.
  • Partnering. Genom ett aktivt arbete från alla, soldater, befäl och rådgivare, har vårt samarbete med afghanska myndigheter och befolkning ökat. Detta är en av de viktigaste metoderna för att Afghanistan ska kunna utvecklas på det sätt som befolkningen vill. Under våra sju och en halv månader här har förmågan utvecklats avsevärt.

Vår ambition har varit att utgöra en länk i den kedja av svensk-finska insatser i Afghanistan som skapar en bättre tillvaro för den afghanska människan. Jag vill säga att jag tycker att vi har lyckats.

Varför har då det hänt så mycket mot FS 17 jämfört med tidigare förband? Det finns inget enkelt svar till den frågan, men jag vill nämna ett antal orsaker som bidragit. Genom vår ambition att stödja den afghanska säkerhetsstrukturen så har följden blivit att vi har följt dem till områden där säkerheten är sämre. När man påverkar maktstrukturen på olika sätt så får det konsekvenser. I Afghanistan är ofta konsekvensen att någon skjuter på dig. Samtidigt är det nödvändigt att arbeta i de områden där säkerheten är dålig, eftersom vi på detta sätt på sikt förändrar situationen till det bättre för befolkningen. Det är min bedömning att säkerhetsläget i Afghanistan generellt har försämrats. Det har även fått följder i vårt område. Vissa kriminella och motståndare till en demokratisk utveckling har vunnit mark i norra området. Vi har försökt att motverka detta, vilket leder till sammanstöter.

Era anhöriga, soldaterna vid FS 17 har gjort en enastående prestation och alla vid FS 17 ska med stolthet tänka tillbaka på sin tid här. Det har också ni hemma del i, eftersom utan ert stöd så hade inte vi kunnat vara här och genomföra verksamhet på det sätt som nu skett. Jag vill härmed ta tillfället i akt att framföra mitt varmaste tack för det stöd ni lämnat.

Hemkomst

Under de närmaste veckorna ska FS 17 lämna över till FS 18. Därefter kommer vi att resa till Sverige, genomföra hemkomst-samtal, medaljeras och slutligen rycka ut. Förberedelser för att ta emot oss har redan påbörjats, bl a har Försvarsmaktens Human Resource Center (HRC) varit på besök vid förbandet för att inhämta information om hur vi mår. Denna information utgör underlag för de hemkomstsamtal som kommer genomföras. All personal vid FS 17 deltar i hemkomstsamtalen, som är en del av arbetsgivarens uppföljningsansvar. I samband med detta kommer vi även bli medicinskt undersökta. Hemkomstprogrammet är en viktig del av insatsen och är obligatorisk.

Personalen reser hem i etapper till Sverige. För de som anländer sista veckan (vecka 50), dagarna 8/12 och 9/12, så genomförs ett modifierat program i förhållande till ovanstående. En gemensam avslutningsceremoni kommer hållas den 10/12 vid Armé- museum, där medaljering också sker. Till denna ceremoni kommer då alla tidigare hemvändande FS 17 soldater att inbjudas. Dagen kommer sedan att avslutas med en gemensam middag på Livgardet för alla soldater. Det innebär att alla som kommer hem vecka 50 kommer att avsluta på fredagen den 11/12.

Anhöriga är varmt välkomna att delta vid respektive soldats medaljparad vid Livgardet och/eller vid Armémuseum i Stockholm.

Många hälsningar från FS 17 genom

Olof Granander
Chef FS 17

10 kommentarer:

  1. Det närmar sig dagen då våran grabb åker. Jag hoppas det går att hålla tårarna tillbaka den dagen han åker hemifrån. Jag är så stolt över honom. Men samtidigt väldigt orolig. Vet inte hur jag ska klara att gå igenom detta.

    SvaraRadera
  2. Det gör du !! Genom att hålla dig uppdaterad över läget gnm denna hemsida (blirFS18) och mil:s hemsida, brev till oss anhöriga + anhörigträffarna. Vetskapen om att ens anhörig har en gedigen utbildning för uppdraget. Tankarna finns hela tiden "där" men se dig som en ambassadör till bekanta och förmedla det som görs humanitärt, men som aldrig belyses i media. Kommer fortsätta att följa denna sida även då FS 18 tar över ! Hälsar en Mor som får hem sin son om några veckor

    SvaraRadera
  3. Bo Gunnar, Borlänge22 november 2009 16:18

    Låt tårarna komma, det är helt ok. Tiden kommer att gå fort och tänk på att sonen gör en fantastisk insats. Jag är en förälder vars son kommer hem inom en vecka och jag är oerhört stolt över honom och i dag vet jag att jag kan säga dig att det varit värt all oro.
    Våra söner gör skillnad i en värld där behovet av detta är enormt och de är förebilder för många och uppskattas mycket av befolkningen i Afghanistan.
    Var öppen med din oro inför din son men visa samtidigt att du stöttar hans beslut att åka till 100 procent och säg allt du vill säga honom innan han åker.
    Sköt om dig och vet att vi är många som tänker med respekt och kärlek på de som nu åker ner.

    SvaraRadera
  4. Välkommen hem alla och lycka till ni som nu tar över.

    SvaraRadera
  5. Vill bara säga att vi håller med talare nr2 och Bo Gunnar.
    Ni har lagt orden vår min mun.
    Till dej som nu ska skicka iväg din grabb, när ångesten känns svår låt den komma ut det ska den få göra, men tänk sen på hur duktiga våra ungdomar(soldater är) och hur uppskattade de är för sina kunskaper.
    Det var med förtvivlan som vi släppte iväg vår son i april men idag har vi lärt oss att hantera denna oro och vara stolta föräldrar till en duktig soldat. Och med facit i hand tiden gick fort.
    Som talare nr 2 säger genom att hålla dig informerad på denna sida och mil.hemsida så håller du dej bra uppdaterad och även din son kommer att kunna ringa dej. Som Bo Gunnar säger var öppen med din oro men stötta honom i hans beslut till att han vill åka. Du klarar det för du har oss andra här inne där du kommer att känna en samhörighet när det känns svårt och vi stöttar varandra här.
    Icke att förglömma Fredsbaskrarna där stöttar vi oxå varandra.
    Vi får oxå hem vår son om några veckor.
    Så välkommen hem alla och ta hand om er ni som ska ta över. Vi tänker på er.

    SvaraRadera
  6. Snart får vi hem vår son, det känns så skönt. Men tiden i Afghanistan har för honom varit otroligt givande. Den sammanhållning han har med sina kamrater går inte för oss att förstå hur stark den är. Jag vet att han kommer att fara tillbaka!
    Som mamma är man väldigt stolt över sin son som gör gott för andra, men samtidigt riskerar sig själv.

    Välkommen hem FS17!

    SvaraRadera
  7. När nu ni FS 17 soldater börjar komma hem vill jag bara passa på att önska er varmt välkomna hem!
    Tack för era insatser!
    Individer som inte bara snackar utan väljer att göra en insats...för att göra skillnad!
    Ta nu hand om era nära o kära!
    Skickar samtidigt tankar till alla de skadade soldater som finns hemma i Sverige efter de attentat som drabbat er!
    Hoppas ni är på bättringsvägen!

    SvaraRadera
  8. Den blogg som annonserats som anhörigblogg för FS18 finns på adressen http://swecon-afghanistan.blogspot.com/

    Fortsätt gärna att följa insatsen!

    SvaraRadera
  9. När vi var på Livgardet i mars ställde jag frågan "Hur kan jag stötta min son när han är i Afghanistan?" Skriv brev! tipsade Helge Stålnacke mig. Det var ett väldigt bra råd! Åtskilliga handskivna brev och vykort har gått från Sverige till Afghanistan och min son har uttryckt uppskattning över att få dem. Det har ocskå varit bra för mig att beskriva vardagligheter här hemma. Jag gläds otroligt över att vår son nu kommer hem och är stolt över honom! Jag känner också för er som nu skickar era kära till Afghanistan.

    SvaraRadera
  10. Det ska bli blixterskönt att få hem lillebror...å jag vet att han har haft en kanonbra tid down there!!!
    VÄLKOMMNA HEM TILL GRÅA SWEA=)

    SvaraRadera