Att flyga in över Afghanistan och Hindukushbergen är en mäktig känsla. Att göra det efter 14 dagar, varav 12 dagar på hemmaplan är definitivt härligt. Naturligtvis är det mycket jobb som ligger framför, samtidigt har jag lärt mig att tycka om landet och människorna som bor här. Det som inspirerar mig mest är nog att tillhöra en grupp som jobbar mot samma mål och den kamratskap som skapas i och med det.
Någonstans här nere mellan bergen bor det också de som inte är vänligt inställda till ISAF. Det var märkligt att vara hemma i Sverige och se på nyheterna om de oroligheter som vår insats var utsatt för. Det kändes väldigt stort, uppblåst och nervöst att se det i TV rutan jämfört med att befinna sig på plats. Det kanske låter underligt, men jag vet att många av oss som jobbar här har samma känsla. Anledningen kan vara att du har mer kontroll på det som händer och i viss mån kan påverka situationen!?
Det händer mycket på campen, det märks extra tydligt när man inte har varit där på 2 veckor. Så här såg det ut den 5 Juli....
....jämfört med idag. Dessutom har vi, liksom i Sverige, fått kortare dagar. Denna bild är tagen klockan 19.10 och sedan går det fort tills mörkret har lägrats sig helt över Mazar, 19.30 är det mörkt.
Som sagt var har det byggts en hel del. Här håller våra finska vänner på att sätta upp en bastu. Det är många delar som skall få rätt plats i byggnationen.
Det var några trimmade och sammarbetande gossar som gjorde sitt arbete med glädje.
Och idag är bygget i stort sett färdigt, förutom en viktig detalj, värmeaggregatet. (Värme har vi i och för sig väldigt mycket av). Som en liten avslutning på de känslor jag vill förmedla är att det är två skilda världar som man lever i. Den vardag som finns hemma i Sverige snurrar på och saker händer som är naturliga och vi alla kan sätta oss in i. Den vardag som finns här består av mycket vanliga-ovanliga, naturliga-onaturliga, skrämmande-fantastiska, roliga-tråkiga, intressanta och lärorika. Den världen kan ibland vara svår att förklara, den ska liksom upplevas...Som ni kan läsa i nyheterna här bredvid har vi varit utsatta för beskjutning idag. Allt har gått bra och läget är lugnt. Efter en runda på vår torsdags Quiz, ska jag nu krypa till kojs.
På återhörande/ Suzanne
Landskapet är vackert men ack så förrädiskt....tack för att Ni sänder rejäla bilar (Galtar ) till våra pojkar, som är ute på patrull mest hela tiden. Sköt om Er, var rädd om Er, vi tänker på Er mest hela tiden.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag är 17, snart 18, och skall mönstra inom sinom tid för att därefter söka mig mot lumpen. Jag har bestämt mig att efter gymnasiet vill jag söka utlandstjänst om jag blir antagen till lumpen och får kvalificerade betyg därifrån.
Jag undrar dock vilken regemente typ som är att föredra (alt. inte att föredra) om man vill göra utlandstjänst?
Hej! Än en gång varmt tack för uppdateringarna av denna blogg!Jättefina bilder är givetis även det mycket uppskattat! Skönt att höra att även ni tycker att "saker och ting" förstoras upp här hemma av media. Ni behövs i landet och gör skillnad. Vi är stolta över er! Varma:) hälsningar till er alla från Kjell och Kristina i ett sooligt Luleå
SvaraRaderaNi är fantastiska allihop! Er insats är ovärderlig. Det afghanska folket är värda denna hjälpen. Sköt om er! Mvh Fredrik, Malmö.
SvaraRaderaJag skulle säga någon form av pansarskytte är bra. Eller varför inte jägeriet om du har ambitioner.
SvaraRaderaJag gjorde lumpen som Lapplandsjägarkompanibefäl (långt ord) i Kiruna 95-96 och jag har många kompisar därifrån som gjort utlandstjänst.
Lycka till!
Det beror helt och hållet på vilken typ av befattning du önskar att ha vid en eventuell utlandstjänst. I stort sett alla regementen tillhandahåller utbildningar som är användbara vid utlandstjänst. Alla behövs, mer eller mindre! Av soldaterna nere i Afghanistan så är det en salig blandning av var de har gjort sin värnplikt. Allt från ingenjörer från Norrbotten till pansarskyttesoldater från Skåne.
SvaraRaderaBra skrivet !
SvaraRaderaJag skulle också vilja uppleva det ni upplever men jag är inte rätt person för det. Men det är något helt annat att ha någon som betyder väldigt mycket på plats, oro och saknad. Va rädd om Er !
äntligen har sverige agerat, är jävligt stolt över era insatser och ni har mitt stöd till 100 %!
SvaraRaderaEtt Grattis till en som fyller år idag.:)
SvaraRaderaVar rädd om er!
/En nybastad som bor efter den "sanna" vägen
Varmt tack till er alla som informerar oss anhöriga med både bilder och reflektioner om er tillvaro därborta. Det är så uppskattat och värdefullt! Vi tänker på er och hoppas ni är rädda om er. Kram från Luleå!
SvaraRaderaTack för era insatser att göra världen lite bättre. Ni är sanna hjältar.
SvaraRaderahallå, hittade denna blogg igår och har läst en del nu, väldigt intressant att se vad som händer mer vardagligt för soldaterna i afganistan.
SvaraRaderaFina bilder men som ngn skriver, ack så förrädiskt. Tänk att som "liten" människa inte kunna känna sig trygg och veta var man ska sätta ner fötterna? Usch ja, det är tur att det finns människor som er. Som finns till hands för att försöka skapa fred och att visa vägen bland många vilsna själar. Att det är god kamratskap tvivlar jag inte ett dugg på (efter att ha pratat med grabbarna grabb som är hemma på permis f n). Vi läser mellan raderna att det känns bra att komma hem på permis samtidigt som de står maktlösa att inte kunna hjälpa till när det blir stökigt där borta. Även att grabbarna nu är hemma så går vi in och läser varje dag om er som är kvar och håller ställningarna. Var rädda om er!
SvaraRaderaIdag är det lite gråmulet här men solen är på gång och vi skulle kunna få upp emot 23 grader idag. Det är härligt med ett uppfriskande regn....men nu får det räcka ett tag. Kram
Det är helt underbart att denna blogg finns. Att läsa vad alla andra anhöriga skriver bekräftar bara vad vi själv går och känner/tänker. Vi känner oss så stolta över er och era insattser. Så det känns bra att ni nu fått ytterligare bilar(Galtar) till ert beskydd.
SvaraRaderaNi gör ett fantastiskt jobb där nere så var rädda om er. Som någon skrev innan ni är sanna hjältar.
I bland undrar jag om det "bara" är vi anhöriga som läser dessa utmärkta små berättelser OCH dess komentarer. Det borde läsas av våra politiker i vart fall! Jag tycker som fler andra att detta forum är helt ovärderligt. Jag tror mig vara en ganska stabil person men med "junior" där nere så är det klart att tankarna snurrar i bland på kvällarna när jag lägger mig. Jag brukar alltid somna i förvissning om att ....höll på att säga "grabbarna" (förlåt) men menar naturligtvis ALLA som är där nere... har fått en bra utbildning. De är intelligenta och har en stark känsla för rätt och fel. OCH dom har "VI-känslan" som kan försätta berg!(Vet jag som gammal Kustjägare)När jag nu även läser alla kommentare känner jag en samhörighet även med er andra som jag varken känner eller vet vilka ni är, det är ändå skönt. Tack alla....
SvaraRaderaNu börjar skolorna snart igen. De flesta har haft sin semester. Vi har träffat "våra käraste" som har haft "permis". Vardagsbestyren tar vid lite mer på allvar... Jag kommer att läsa dessa sidor varje dag även i framöver... Háde...Hälsningar, Perre.
Tack för fina bilder och ord från hjärtat! Vi tänker på er och önskar er allt gott i alla lägen :).
SvaraRaderahej pågar o töser jag tänker ofta på er o beundrar er för ert jobb . jag har själv en son hos er kram på er alla
SvaraRadera