Anhöriga och bekanta till oss på FS 17!

Tack för ert engagemang och stöd för vårt arbete. Vi har nu kommit till den tredje månaden av vår insats här i Afghanistan. När man tittar i backspegeln kan jag konstatera att det går väldigt fort. Jag tror nog att alla delar den uppfattningen. Samtidigt är bilderna man ser i backspegeln väldigt många och av skiftande karaktär. Mycket händer under en vecka och det är svårt att skilja veckorna åt.

Den senaste tiden har det varit en hel del incidenter i vårt område. Två poliser och en valarbetare har skjutits vilket visar på att det finns en hel del oro under ytan. I några distrikt inom vårt område förekommer det en hel del oegentligheter mot befolkningen och det sprids antiregerings- och antiväst- propaganda. I dessa distrikt finns grupperingar som är beredda att antingen försvara sin position med våld eller att protestera genom att nyttja våld. Den senaste månadens attentat och attacker mot afghansk polis, afghansk militär, afghanska civila samt våra egna ISAF-patruller visar tydligt att det finns risker med vår insats. Ni har säkert läst om några. Jag bedömer dock att vi har en så god uppfattning som möjligt om var det är en högre risk. Genom denna kunskap försöker vi anpassa vårt sätt att jobba för att reducera riskerna och dess konsekvenser så långt det är möjligt.

Valkampanjen har startat och därmed är tonläget höjt. Bl.a. har en av våra viktigaste samarbetspartners, guvernören i provinsen Balkh tydligt tagit ställning för en av oppositionens starkare kandidater i det kommande presidentvalet. Vi går en mycket spännande tid till mötes. Samtidigt har vi tillsammans med de afghanska säkerhetsorganisationerna, polisen och militären planerat för hur vi skall försöka upprätthålla säkerheten under den viktiga period som vi nu närmar oss med stormsteg. I den planeringen ingår också åtgärder för att försöka komma tillrätta med de hot som de grupperingar som är beredda att nyttja våld utgör.

Jag upplever att stämningen på förbandet är fortsatt hög. Personalen såväl i Kabul som här i norra Afghanistan rapporterar att de mår bra och trivs med sina uppgifter. Alla har snart också varit hemma på den första ledigheten. Jag har hela tiden sagt att vi gör skillnad här och det kan jag stolt fortsatt säga. Den insats som nu görs militärt behövs, då det är uppenbart att den balansgång som det internationella samfundet går för att försvara mänskliga fri och rättigheter för den afghanska befolkningen innehåller många svårigheter. Det har funnits och kommer att finnas en hel del återvändsgränder på vägen mot ett självständigt och självförsörjande Afghanistan. Men uppfattningen att insatsen behövs och är nödvändig tror jag är en åsikt många med mig delar.

Officerarna och soldaterna i de olika staberna, vid OMLT, i den svenska flygenheten, på våra Provincial Offices och Mot:ar, på stab- och trosskompaniet, på skyttekompaniet, på NSE:et och i PRT-staben gör ett fantastiskt jobb. Detta intygades bl.a. av representanter från riksdagens försvarsutskott som besökte oss. Har ni inte sett det tidigare rekommenderar jag att ni läser deras bloggar som de skrev samtidigt som de var här. Länk dit hittar ni här på FS 17 bloggen.

Vi kommer att fortsätta den närmaste tiden på inslagen väg. Just nu håller vi också på att inskola de finska officerare och soldater som anlänt och som skall förstärka vår styrka den närmaste perioden över valet. Den innebär att i Mazar e Sharif har vi ganska trångt om utrymme samtidigt som det är en mycket välkommen förstärkning.

Med dessa rader vill jag passa på att önska er en fortsatt trevlig sommar.

Hälsningar från FS 17 genom Olof Granander, Chef FS 17