Vi är många på FS 17, var och en har de första veckorna jobbat på inom sitt respektive ansvarsområde. Summerar man den energin som FS personal i normala fall kan utveckla händer det en hel del på en månad. Lägger man sedan till att det är kreativa och självständiga människor som i sitt arbete bidrar med denna energi blir resultatet än mer påfallande. Vi har lyckats göra mycket, tillsammans med den finska kontingenten, på kort tid. Även om det är en droppe i havet om man jämför med det behov som finns.
Situationen för människorna i Afghanistan utanför våra camper är besvärlig även om den idag ofta är hanterlig. Ofta när jag diskuterar med lokala företrädare är det oro inför framtiden som skiner igenom. Oro för att "konflikten i söder" skall få fäste i just deras provins eller distrikt och att insurgenterna (upprorsmakarna) skall få nytt fot fäste i norr. Visst är den oron befogad. Krafter finns som verkar för att kampen mot den Afghanska regeringen och det internationella samfundet som stödjer de Afghanska myndigheterna skall spridas. Människorna är också oroliga då det finns stort behov av att få hjälp med att förbättra sina levnadsvillkor. Kommer någon med ett bidrag så får man väldigt mycket av tacksamhet tillbaka. Men i samma mening som man får ett tack så kommer nästa begäran om hjälp. En omättlighet som tydligt visar att det finns behov.
Samtidigt händer det massor. Det byggs, det sker handel och det sker en utveckling av samhället. Jag kan jämföra med när jag först besökte Masar e Sharif eller Kabul för nästan fyra år sedan. Det är i det perspektivet en stor skillnad. Tyvärr tar det dock ganska lång tid innan utvecklingen når ut till byarna vilket är besvärligt. Mycket beror detta på den brist på infrastruktur som landsbyggden lider av. Utan vägar ingen effektiv hjälp med återuppbyggnad. Det är många organisationer som just nu jobbar med återuppbyggnad i Afghanistan och gör väldigt viktiga insatser. Inom vårat område såg jag en siffra att det just nu pågick ca 280 projekt inom olika sektorer av samhället. Stora summor US dollar kommer som bidag för att finansiera dessa projekt. Det är bra.
För oss är det en kapplöpnng med tiden. Att stödja de afghanska säkerhetsorganisationerna, främst polis och armén så att de blir tillräckligt effektiva för att kunna hantea säkerheten inom respektive provins är avgörande för att kunna säkerställa fortsatt utveckling. Idag så hidras till exempel arbetet med återuppbyggnad av huvudvägen i Afghanistan genom ett område som kontrolleras av upprorsmakare väster om vårt och norrmännens område. Det visar både att behovet av oss finns och att vi gör rätt saker när vi hjälper till att bygga säkerhet.
Detta är några funderingar som följer med en hem på leave efter nästan 6 veckor. Jag har varit hemma tre dygn nu sedan jag lämna Afghanistan för den första leaven. Kände av den långa resan första dygnet och andra dygnet kände man av omställningen från intensivt arbete till hemmets trygga och ombonade miljö. Somna i soffan igår kl 22. Tidsomställning? Nej, jag tror inte det. Man behöver vila och koppla av. Mycket skoj att få träffa familjen igen. Vännerna får vänta en stund. Samtidigt finns en saknad över alla kamrater i Afghanistan.
CO hoppas alla har ett bra nationaldagsfirande!
Situationen för människorna i Afghanistan utanför våra camper är besvärlig även om den idag ofta är hanterlig. Ofta när jag diskuterar med lokala företrädare är det oro inför framtiden som skiner igenom. Oro för att "konflikten i söder" skall få fäste i just deras provins eller distrikt och att insurgenterna (upprorsmakarna) skall få nytt fot fäste i norr. Visst är den oron befogad. Krafter finns som verkar för att kampen mot den Afghanska regeringen och det internationella samfundet som stödjer de Afghanska myndigheterna skall spridas. Människorna är också oroliga då det finns stort behov av att få hjälp med att förbättra sina levnadsvillkor. Kommer någon med ett bidrag så får man väldigt mycket av tacksamhet tillbaka. Men i samma mening som man får ett tack så kommer nästa begäran om hjälp. En omättlighet som tydligt visar att det finns behov.
Samtidigt händer det massor. Det byggs, det sker handel och det sker en utveckling av samhället. Jag kan jämföra med när jag först besökte Masar e Sharif eller Kabul för nästan fyra år sedan. Det är i det perspektivet en stor skillnad. Tyvärr tar det dock ganska lång tid innan utvecklingen når ut till byarna vilket är besvärligt. Mycket beror detta på den brist på infrastruktur som landsbyggden lider av. Utan vägar ingen effektiv hjälp med återuppbyggnad. Det är många organisationer som just nu jobbar med återuppbyggnad i Afghanistan och gör väldigt viktiga insatser. Inom vårat område såg jag en siffra att det just nu pågick ca 280 projekt inom olika sektorer av samhället. Stora summor US dollar kommer som bidag för att finansiera dessa projekt. Det är bra.
För oss är det en kapplöpnng med tiden. Att stödja de afghanska säkerhetsorganisationerna, främst polis och armén så att de blir tillräckligt effektiva för att kunna hantea säkerheten inom respektive provins är avgörande för att kunna säkerställa fortsatt utveckling. Idag så hidras till exempel arbetet med återuppbyggnad av huvudvägen i Afghanistan genom ett område som kontrolleras av upprorsmakare väster om vårt och norrmännens område. Det visar både att behovet av oss finns och att vi gör rätt saker när vi hjälper till att bygga säkerhet.
Detta är några funderingar som följer med en hem på leave efter nästan 6 veckor. Jag har varit hemma tre dygn nu sedan jag lämna Afghanistan för den första leaven. Kände av den långa resan första dygnet och andra dygnet kände man av omställningen från intensivt arbete till hemmets trygga och ombonade miljö. Somna i soffan igår kl 22. Tidsomställning? Nej, jag tror inte det. Man behöver vila och koppla av. Mycket skoj att få träffa familjen igen. Vännerna får vänta en stund. Samtidigt finns en saknad över alla kamrater i Afghanistan.
CO hoppas alla har ett bra nationaldagsfirande!
Ni gör alla ett fantastiskt jobb där nere, under bitvis svåra förhållanden. Om världsfreden ska kunna bevaras så måste alla folk i alla länder få det bättre och ni jobbar ju för just det i ert område. Låt vara en liten del av en stor värld, men många droppar små...kan urholka en stor sten:)
SvaraRaderaJag är stolt över att Sverige som land väljer den mjuka vägen - dvs fredsbevarande - och att samarbeta med lokalbefolkningen som är den enda
vägen om man vill få deras respekt och förtroende. Keep on with your good work!
Elisabeth L