Vi är hemma nu

Tack alla som följt FS17 blogg under året och bidragit med fina kommentarer. Fortsätt gärna följa våra kollegor på FS18 på deras blogg. Länken finner ni i högra kolumnen och här http://swecon-afghanistan.blogspot.com/

Hemåt det bär...

Det finns en sång som leder till allsång i mässen och som spelas minst ett par gånger per kväll här i Mazar-e-Zharif just nu. Ni förstår nog vilken.... Det är många som är glada, lättade, nöjda och tillfredsställda att avsluta sina 7 månader på afghansk mark.

Bild 1. fotograf Zara, taget i Sar-e-Pol 090917 "Vakt utanför Head of education"

Det är väldigt skönt att få komma till Sverige och fira jul med nära och kära. Samtidigt känner jag, tillsammans med många fler, ett vemod att lämna det jobb som vi har gjort. Alla vi soldater har engagerat oss i våra uppgifter och det finns VÄLDIGT många olika sysslor. Vi har tillsammans gjort en insats för fred och haft ett gemensamt mål, vilket leder till att vi har erfarenheter som vi delar. Detta tror jag skapar en samhörighet som är stark. Även om man väldigt gärna vill dela med sig av erfarenheter och hur tiden här nere har varit, blir det en beskrivning som egentligen måste upplevas. Det är så många olika saker, tex kultur, miljö, levnadsvillkor, händelser och arbetssättet som skiljer sig från sverige, så det blir en lite konstig och skev bild man förmedlar.

Bild 2 fotograf Zara taget 090518 på patrull i Hindukush bergen 3200 möh.

De bilder ni ser i detta inlägg är från en utställning som vi hade planerat att genomföra på CNL. Tyvärr blev det inget mingel med premiärvisning av fotografierna i Kapellet, men nu kan vi istället visa dem för alla er som läser bloggen-världspremiär!

Bild 3 fotograf Tomas taget under fotpatrull längs Balkh river.

Bild 4 fotograf Joni, skjutning på Mike Spann. Så här ser det ut när man lägger ut "self protected smoke".

Tiden här nere har gått fantastiskt fort, den har formligen rusat förbi och det känns som det finns massor kvar att göra i landet. Nu får vi lämna över ansvaret för våra verksamheter till FS18. Det känns tryggt! Vi önskar dem lycka till och jag vill hänvisa er att fortsätta läsa från FS18:s blogg som finns som länk, den är mycket mer utvecklad och kommer ge er en superbrauppdatering omkring vad som sker här nere. Jag vill också passa på att tacka alla som gett så många uppmuntrande kommentarer på vår blogg. Det är många som läst och fått en tår i ögat av era fina inlägg.

Bild 5 fotograf Daniel taget Juni -09 från från luckan till en Patria, 80 km öst om Mazar-e-Zharif.

Bild 6 fotograf Johan

Bild 7 fotograf Johan taget 091003, sjukvårdspatria

Bild 8 fotograf Johan taget 091003

Bild 9 fotograf Johan taget 090611.

Bild 10 fotograf Alex, Combat Camera 090912 och inskickat av Peder på en vaktsoldat från Afghanska militären.

Bild 11 inskickat av Peder och taget 090420 utanför Mazar-e-Zharif.

Nu är det bara en vecka kvar innan de sista FS17 soldaterna lämnar insatsområdet. Vi kommer att genomföra medaljering och avslutningsmiddag den 10 december. Förhoppningsvis kommer ni att få fler uppdateringar på vad som skett där och lite information om återträffar mm. Så jag sätter nu punkt för skrivandet från Afghansk mark.

På återhörande/ Suzanne

Anhöriga och vänner till FS 17

Vårt uppdrag i Afghanistan börjar närma sig sitt slut. Tiden har varit intensiv med många händelser. På allas näthinna och i tankarna här just nu är den senaste av attackerna riktade mot de svenska enheterna här vid PRT MeS. Det är med sorg vi kan konstatera att vi förlorat en kollega, vår afghanska tolk och samtidigt fått personal allvarligt skadad. Just nu håller vi som bäst på med att förbereda för överlämning till våra efterträdare som kommer ner med de första redan denna vecka. Och då finns det anledning att göra en första summering.

FS 17 har gjort skillnad i Afghanistan:

• Valet har naturligtvis varit den enskilt största händelsen som påverkat den afghanska befolkningen. Vi vet nu att president Karzai kommer att fortsätta, men det viktigaste ur vår synvinkel är att den demokratiska processen fortsätter, att människor, både män och kvinnor, vågade rösta och att vi tillsammans med afghanska säkerhets- styrkorna kunde upprätthålla säkerheten i vårt område. Ur ett säkerhetsperspektiv i vårt område var valet en succé.
• Vårt stöd till afghanska befolkningen i samband med vårens översvämningar. Trots att det inte är vår huvuduppgift så kunde vi bistå med hjälp när det som mest behövdes.
• Partnering. Genom ett aktivt arbete från alla, soldater, befäl och rådgivare, har vårt samarbete med afghanska myndigheter och befolkning ökat. Detta är en av de viktigaste metoderna för att Afghanistan ska kunna utvecklas på det sätt som befolkningen vill. Under våra sju och en halv månader här har förmågan utvecklats avsevärt.

Vår ambition har varit att utgöra en länk i den kedja av svensk-finska insatser i Afghanistan som skapar en bättre tillvaro för den afghanska människan. Jag vill säga att jag tycker att vi har lyckats.

Varför har då det hänt så mycket mot FS 17 jämfört med tidigare förband? Det finns inget enkelt svar till den frågan, men jag vill nämna ett antal orsaker som bidragit. Genom vår ambition att stödja den afghanska säkerhetsstrukturen så har följden blivit att vi har följt dem till områden där säkerheten är sämre. När man påverkar maktstrukturen på olika sätt så får det konsekvenser. I Afghanistan är ofta konsekvensen att någon skjuter på dig. Samtidigt är det nödvändigt att arbeta i de områden där säkerheten är dålig, eftersom vi på detta sätt på sikt förändrar situationen till det bättre för befolkningen. Det är min bedömning att säkerhetsläget i Afghanistan generellt har försämrats. Det har även fått följder i vårt område. Vissa kriminella och motståndare till en demokratisk utveckling har vunnit mark i norra området. Vi har försökt att motverka detta, vilket leder till sammanstöter.

Era anhöriga, soldaterna vid FS 17 har gjort en enastående prestation och alla vid FS 17 ska med stolthet tänka tillbaka på sin tid här. Det har också ni hemma del i, eftersom utan ert stöd så hade inte vi kunnat vara här och genomföra verksamhet på det sätt som nu skett. Jag vill härmed ta tillfället i akt att framföra mitt varmaste tack för det stöd ni lämnat.

Hemkomst

Under de närmaste veckorna ska FS 17 lämna över till FS 18. Därefter kommer vi att resa till Sverige, genomföra hemkomst-samtal, medaljeras och slutligen rycka ut. Förberedelser för att ta emot oss har redan påbörjats, bl a har Försvarsmaktens Human Resource Center (HRC) varit på besök vid förbandet för att inhämta information om hur vi mår. Denna information utgör underlag för de hemkomstsamtal som kommer genomföras. All personal vid FS 17 deltar i hemkomstsamtalen, som är en del av arbetsgivarens uppföljningsansvar. I samband med detta kommer vi även bli medicinskt undersökta. Hemkomstprogrammet är en viktig del av insatsen och är obligatorisk.

Personalen reser hem i etapper till Sverige. För de som anländer sista veckan (vecka 50), dagarna 8/12 och 9/12, så genomförs ett modifierat program i förhållande till ovanstående. En gemensam avslutningsceremoni kommer hållas den 10/12 vid Armé- museum, där medaljering också sker. Till denna ceremoni kommer då alla tidigare hemvändande FS 17 soldater att inbjudas. Dagen kommer sedan att avslutas med en gemensam middag på Livgardet för alla soldater. Det innebär att alla som kommer hem vecka 50 kommer att avsluta på fredagen den 11/12.

Anhöriga är varmt välkomna att delta vid respektive soldats medaljparad vid Livgardet och/eller vid Armémuseum i Stockholm.

Många hälsningar från FS 17 genom

Olof Granander
Chef FS 17

Nätverk

Öpppet hus för alla Fs17 anhöriga. Lördag 21 November 14.00-16.00 på Soldathemmet O2 i Boden. Ingen anmälan behövs. Välkomna!

Tekniska problem

Sedan onsdag eftermiddag har tekniska problem med satellit- kommunikationen medfört att soldaterna i Afghanistan, vid Camp Northern Lights, haft svårt att nå sina anhöriga hemma i Sverige. Problemet beräknas kvarstå till och med fredag.

2009-11-11:

Sambandet fungerar igen.

"Cables" från Norge

Måndag den 2 november 2009. Norska fältartister besöker Camp Northern Lights mäss.

Fältartister

Från och med onsdag den 14 t o m onsdag den 21 oktober hade vi besök av Swedish armed forces entertainers, här i Afghanistan. På bilden ovanför ser ni gänget i sin helhet, de kallar sig "Afghan Dogs" Mia Berndes, Jerker Aderwall, Kristoffer Appelqvist, Max Lorentz, Carl "Ludde" Widegren, Henka Johansson, Peter Löwgren och Mikael Westemar. På bilden nedanför ser ni dem också en aning mer combat :-) Kristoffer tyckte inte att det var sååå roligt, så han ställde inte upp på den bilden.

Gänget poserar framför en Patria, vilket också var det fordon de oftast fick åka när de transporterades runt i vårt norra distrikt.

Det var fullt ös hela veckan!!! Här ser ni en bild från sista spelningen på CNL. Sammanlagt genomförde bandet 8 spelningar, ett gediget program. Jag kände mig näst intill som slavdrivare.

Micke och Mia är bandets solister, som klarar av duetter, att köra, att spexa och få publiken att sjunga med och ha det roligt.

Kristoffer är stand up komiker och hade flera bejublade framträdanden. Publiken var i huvudsak svensk, men det fanns naturligtvis någon skåning, norrman eller finne att skratta åt (eller förhoppningsvis med). Kristoffer fann sina offer....

Här är en bild från spelningen i Sherberghan. Ni kommer att få bilder från fler platser framöver.

Det var inte "bara" spelningar och riggningar som avklarades under veckan, även en god Afghansk lunch, pallao och kofta intogs på mässens golv.

Max och Mia som var till det lilla PO:t i Sar-e-Pol hade turen att få gå på en patrull på byns gator. Det finns många barn i Afghanistan och de vill väldigt gärna vara med på bild. Under länken här intill kan ni gå in och läsa artisternas egen dagbok. Detta var en väldigt kort beskrivning på en fantastiskt innehållsrik och trevlig vecka för mig som welfare. Jag hoppas att många soldater fick känna gängets glädje och inspiration de hade att dela med sig av. Tack Afghan dogs!

På återhörande/ Suzanne

Vintertid - inte här...

Observera att inatt ställdes klockan tillbaka en timme i Sverige. Det skiljer nu 3.5 timmar mot lokal tid i Afghanistan.

Äntligen..

Här kommer svaret på mitt lilla gissaprojekt (läs tidigare blogg). Ni får en ledtråd i och med denna bild på Patrik. Han flyger drake, vilket är en omåttligt populär aktivitet hos Afghanska barn, naturligtvis lockar det att prova även för de som blivit lite till åren....

Det som syns på "gissabilden" är en grön lysstav (som någon var snabb att gissa på). Den sitter fast på snöret till en drake. Här får Patrik hjälp av killarna i köket som är proffs på drakflygning.

Här är ett försök att visa hur fantastiskt vackert det är att se när en drake flyger. Tyvärr är min fotografikonst inte bra, men jag hade gärna delat med mig av synen på en ljusblå himmel och 20 drakar i luften i ett väderstreck och 20 i ett annat. Vi har också fått lära oss att man tävlar om att få draken högst av alla, att fånga de andra drakarna så man är sist kvar och sedan är det naturligtvis en sport att få tag på de fallna drakarna.

ISAF har anskaffat en del materiel för att kunna dela ut till lokalbefolkningen, det kan vara bollar, kritor, termosar eller drakar. En dag gick vi utanför vår kamp för att testa drakarna tillsammans med barnen och det blev mååånga barn som ville ha en drake.

Här innen på kampen har det hittats massor av fallna drakar. Drkarna är gjorda av något slags läskpapper som är supertunt och sedan hålls det upp av en främre pinne som stag och en tvärgående pinne som håller upp svansen, thats it.

På återhörande/ Suzanne

Nyheter från Sheb

Att flyga drake är något som afghanska barn gärna gör och duktiga är de också. Men även stora pojkar, soldater, tycker det är kul att flyga drake. Men de är inte alltid lika duktiga och då kan det sluta med att antennkabeln flygs av och att en ny antenn måste resas.......

"Norweigan nuclear radiation and laser super weapon"

Fredagen den 16/10 kom fältartisterna "Afghan Dogs" och på besök. Det var mycket som skulle roddas innan föreställningen kunde börja....


Instrumenten ska på plats.

Bord och stolar ska på plats.

Kocken grillade diverse godsaker.

Flaggan skulle fram liksom ljus på borden.

Scenen kantad av en TLC och en Galt.

Baren.

Tiden går snabbt när man har roligt och vips tändes lamporna för städning.

Doris, som byggt bo i vår basketkorg, vill avsluta med att säga -hejdå!!

Anhöriga och vänner till FS 17!

Äntligen får jag en bra anledning till att återigen lämna en kort rapport över hur läget är hos oss på FS 17. Det är dags att kalla till anhörigträff igen. Jag återkommer till detta längre ner.

Tillsammans med den finska styrkan har vårt arbete på PRT MES med de afghanska myndigheterna fortsatt och våra ambitioner är fortsatt höga. Vi har den senaste tiden dock haft det lite lugnare genom att man i Afghanistan firat Ramadan med efterföljande Eid. Det innebar i princip att allting vad gäller officiella myndigheter stängde under nästan en hel vecka. Polisen arbetade naturligtvis men aktiviteten minskade betydligt. Efter Ramadan har läget mer gått tillbaka till det ”normala”, vad man nu menar med det. För oss innebär det att vi fortsatt riskerar att sättas på prov och att hamna i svåra lägen. Samtidigt är det ju därför vi är här, att bidra till att öka befolkningens säkerhet.

Här väntar vi fortfarande på ett fastställt valresultat. För såväl oss som för afghanerna är det en lång väntan och det spekuleras mycket i och omkring valfusk. Utredningar pågår och samtidigt vädjar alla att respektera den process som nu pågår. Afghanerna verkar vilja göra det och låta arbetet med att skapa ett så rättvisst valresultat som möjligt ta den tid som behövs. Slutliga utgången får vi således vänta på ett tag till. I norra Afghanistan är situationen den att fortfarande är många av de motståndsgrupperingar som fanns före valet aktiva. Som jag beskrivit tidigare är det i vissa begränsade områden och dessa har vi god kontroll på. Försiktighet och förtänksamhet är nyckelord som präglar vad vi gör här för att klara av de svåra uppgifterna vi kan ställas inför. Stämningen upplever jag fortfarande vara mycket bra på förbandet. Den finska styrkan som förstärkt oss under valet kommer att vara kvar en tid till sedan återvända till Finland samtidigt som vi kommer att få en förstärkning från Sverige om ca 35 personer.

SAE, den svenska flygenheten som under fyra månader ingått i FS 17 har nu lämnat Afghanistan. De har gjort ett mycket uppskattat arbete och kommer förmodligen tillbaka under sommaren 2010 som stöd till ISAF transporter. Vi på FS 17 kommer särskilt att komma ihåg vingtippshälsningen på nationaldagen och för att vi nu äntligen har fler än en TV-kanal på CNL.

Framtida bidrag som kommer att utveckla säkerhetsstyrkorna än mer är det utökade OMLT (Observation, Mentoring and Liaison Team, samverkansenheter med afghanska armén) som förbereds hemma. Idag gör de som nu tjänstgör som OMLT ett fantastiskt jobb, boende tillsammans med sina afghanska partners, ätande samma mat och beredda att följa dem i alla lägen gör att de erhåller både respekt och erkänsla för sin professionalism och goda arbete. Samtidigt fungerar OMLT som samverkanspartner till PRT och är en ovärderlig länk till den afghanska armén.

Kontingentens delar vid RC N i Masar-e Sharif har roterat en del personal. På RC N sker en del förändringar för att bättre stödja förbanden, vilket upplevs som positivt. På ISAF HQ i Kabul har den svenska personalen under de senaste månaderna arbetat mycket med att följa utvecklingen i Kabul. Valet och dess utgång samt utvecklingen av ISAF nya strategi och omorganisation har varit huvudfrågor för dem.

Vid kontingenten har det varit en ganska omfattade besöksverksamhet. Besök är bra då vi får möjlighet att beskriva vad vi gör här och vad vi kan åstadkomma. Ett viktigt och lyckat besök var vår Försvarsministers besök. Jag vill varmt rekommendera att ni lyssnar på ekots lördagsintervju med Försvarsministern från den 19 september, se länk:
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3071

Han ger där en bra syn på hur jag uppfattar situationen just nu och vilka utmaningar det finns. Debatten hemma handlar ju nu mycket om hur vi skall fortsätta här i Afghanistan och jag tror att tack vare den debatten så kommer våra beslutsfattare att ha ett bra underlag för sina beslut. Mer besök är att vänta innan höstens Afghanistan-proposition skall beslutas i Riksdagen.

För en del har tredje och sista leaven varit eller börjat och det innebär att vi också börjar förbereda hemfärden så smått. Ett steg i förberedelserna för hemkomst är att informera er om hur det kommer att gå till vid hemkomsten och vad som är bra att tänka på. Försök därför att om ni kan delta vid den anhöriginformation som genomförs. För er som inte kan så kan ni alltid ta kontakt med Försvarsmakten och HRC för att få information eller stöd.

Olof Granander
Chef FS17

Inbjudan till anhöriginformation!

Välkommen till anhöriginformation för FS 17 angående insatsen i Afghanistan! På tre olika orter i Sverige får Ni/Du möjlighet att träffa FS 17 personalchef Tommy Lundmark och pastor Bo Ekstrand. Anhöriginformation 2 handlar om att ge er en bild av det som skett under vår insats. Under träffen kommer vi även att beskriva lite av den miljö som vi levt och verkat i. Vid mötet ges det även möjlighet för er att ställa frågor. Jag vill också passa på att tacka Er för allt det stöd ni i Sverige ger oss och våra soldater. Ert stöd har varit en förutsättning för oss att göra en lyckad insats.

Anmälan skickas ut som brev till de två personer som varje anställd vid FS17 angivit som anhöriga. Givetvis är övriga anhöriga välkomna, hör med dem som mottagit brevet för detaljer angående anmälan.

Tid och plats:

Stockholm: 2009-11-05 kl 19.00
Plats: MILITÄRHÖGSKOLAN (MHS K) Karlbergs slott, SAMLINGSSALEN.

Halmstad: 2009-11-06 kl 19.00
Plats: MILITÄRHÖGSKOLAN Halmstad (MHS H)

Boden, I19: 2009-11-07 kl 19.00
Plats: I19, Soldathemmet/O II

Hjärtligt välkomna!
Olof Granander
Chef FS17

Hur är det att jobba på sjukvård???

Frågar man någon annan enhet än just sjukvårdspluton vad vi gör ”en vanlig dag” blir svaret oftast att vi ligger på soldäck… vilket i och för sig stämmer, men inte hela tiden. Vi kollar faktiskt på film och hänger på gymmet också ;-)

För oss på sjukvårdsvagnarna, eller MMT:na (mobile medical team) som vi oftast kallas kan innebörden av ”en vanlig dag” variera kraftigt. Vi har i stort sett alltid någon form av beredskap, vilket innebär att vi har en radio med oss 24 timmar om dygnet och ska vara beredda att rycka ut tillsammans med de andra delarna i larmstyrkan, med antingen 15 eller 30 minuters förvarning. När man ingår i dessa s.k. QRU:er (quick reaction unit’s) kan man helt plötsligt få släppa vad man har för händer och ge sig iväg på ett larm som kan vara i allt från några timmar upp till några dygn. Senast var det inventering av sjukvårdstält som övergavs hastigt och lustigt då vi var tvungna att ge oss iväg på ett stort larm…

De uppgifter vi får beror mycket på vilken verksamhet som sker ute i vårt ansvarsområde. Ofta stöttar vi någon av skytteplutonerna med ett MMT, då de ska ut och jobba. Detta innebär oftast för oss att stå i en framgrupperad bas så att vi snabbt kan ta oss fram till en eventuell händelse. Vi har blivit riktigt bra på att vänta med andra ord, eftersom dessa uppdrag hör till de vanligaste. Baserna kan antingen ligga precis intill en afghansk polisstation eller mitt ute i ”ingenstans”.. det gäller alltså att vara förberedd så man kan fördriva tiden. Beroende på hotbild och läge kan väntan innebära det mesta, allt från att sitta inne i vagnen och läsa eller lyssna på musik, till att plocka fram en fotboll att lattja med. Det senare är ett populärt inslag bland barnen ute i byarna..

Ibland följer vi med EOD eller IEDD ut då det rapporterats in om upphittad OXA (oexploderad ammunition) eller IED:er (hemmagjorda bomber) som måste röjas.
Det kan dock lika gärna vara så att en grupp blivit beskjuten och att man då vill få ut våra resurser närmare själva händelsen för att snabbt kunna sättas in om vi behövs.
Ibland är uppgiften att köra en patient in till sjukhuset på den tyska campen Marmal..

Vid sällsynta tillfällen kan det faktiskt hända att ett MMT inte har någon beredskapsgrad alls.. då är det inte helt omöjligt att man passar på att njuta av en eller två öl på mässen..

Så ofta som möjligt försöker vi få ut en grupp till någon av de ”skjutbanor” som finns för att vi ska kunna öva ihop oss i grupperna och upprätthålla våra skjut-/stridsfärdigheter. Det gäller ju att alltid ha en hög färdighet så att vi kan känna sig trygga med oss själva och vår utrustning. Tyvärr är tillfällena till skjutövningar ganska begränsade på den här typen av pluton eftersom vi är i behov av eskort från andra enheter så fort vi ska röra oss utanför campen.

Förutom beredskapen inne på campen kan vi ha i uppgift att stå för sjukvårdsberedskapen ute på något av våra PO:n, och då kan tiden variera ännu mer, från 0 (noll) minuter och uppåt.. När man står i beredskap på ett PO har dagarna en tendens att bli väldigt långa, då utrymmet är begränsat och det inte är alltför mycket som händer. Då passar det utmärkt att öva inom gruppen med den utrustning vi har i vagnarna, eller att samöva ihop med kirurgtroppen som ofta huserar där..
Barnen i Nawai Kot fick springa av sig lite när Fredrik plockade fram fotbollen ur vagnen..
I samband med att första sjukvårdsgrupp lämnade en patient på Marmal passade de på att besöka tyskarnas ”Force protection” enheter som hade öppet hus. Tyskarna var ivriga att låta Cilla prova dereas bombdräkt som de har när de röjer bl.a. hemmagjorda bomber. Dräkten väger totalt 44 kg.
Gruppövning på skjutområdet utanför Sheberghan. Scenariot är att fordonet slagits ut och måste överges.. Emil utnyttjar tiden han springer åt att byta till ett nytt magasin.

Personalen från en sjukvårdsvagn och kirurgtroppen hjälps åt att flytta över en patient från båren till ”operationsbritsen”.

På bilden nedan kan ni se att spineboarden har många remmar för att man ska kunna fixera en patient ordentligt.

Det var allt för den här gången, förhoppningsvis kommer det lite mer info innan det är dags att rotera hem.. // Cilla, Squadleader PL81

Gissa

Idag har det varit en helt vanlig dag på Camp Northern Lights! Det innebär olika för olika soldater... Vissa lagar mat, reparerar bilar, analyserar, skriver ordrar, vaktar campen och andra patrullerar eller vårdar materiel. Det som förenar oss är att vi alla är mer eller mindre dagvill!? En lördag är "bara" en helt vanlig dag förutom att vi får grillad mat till middag :-)

Jag tänkte att ni kan få vara med på en tävling, om ni vill. Vad är den lilla pricken högst på bilden, lite till vänster? Om man tittar noga kan ni se att den är lite ljusgrön... om någon dag kommer ni att få svaret.

Ha en trevlig dag och på återhörande/ Suzanne

Happy Eid

Eid Mobarak! God Jul, Glad Påsk, Trevlig midsommar...... det finns många små hälsningsfraser och just nu är det Eid Mobarak som gäller i alla muslimska sammanhang. Igår tog Ramadan slut och det firas i dagarna tre. Feststämning, tja vi ser inte så mycket av det på campen, även om vi hälsar på våra Afghanska vänner och de ser glada och tacksamma ut.

Ikväll äter vi Afghansk mat för att få lite Afghansk kultur till livs.

Om ni inte redan vet det så är det Peace day idag! Det rapporterades att Talibanerna också stöder denna dag och ifjol räknade man att det var 70% mindre attacker denna dag :-)) För oss som är peacekeepers är det roligt att den här dagen finns. Idag när vi hade uppställning med FINCON uppmärksammades om Peace day och vi hade en tyst minut. Temat för året är: Vad gör du för freden. Du kan läsa mer om hur Peace day har firats över världen genom att gå in på.
http://internationaldayofpeace.org/ http://www.peaceoneday.org/en/welcome

Garnisonsmilen

18 September 09.00 gick startskottet för ett 20-tal löpare i Garnisonsmilen. Termometern stod på 32 grader och lite moln som senare drog bort.

Redan från star var det två löpare som visade att de ville springa fort..... Erik som syns som tvåa här blev sedemera slutsegrare i H21, med Benjamin strax bakom.

Det var mycket glädjande att se bla CO och "Kalle" visa gott föregångsmannaskap genom att delta på de 10 kilometrarna runt campen.

Vätskekontroll med god service!!

Skyttekompaniet understödde arrangemanget med personal.

Vi hade två olika vätskekontroller efter den 1 km långa banan.... viktigt med vätska i detta klimat!

Fredrik ser nöjd och glad ut

Kajsa skötte om tidtagningen med hjälp av Bo (syns ej på bild).

Det var även en trogen och peppande åskådarmassa som bidrog till feststämmningen.

Full fart på löparna, i förgrunden syns några finska vänner, Tapio och Matti.

Det är roligt när man kan göra jobbet tillsammans och växeldra och peppa varandra. Här får Olle support av Johan och de slutar på en delad 3:dje plats i tävlingen.

Äntligen i mål!?

På kvällen var det dags för prisutdelning som hölls utanför Mässen innan kvällens utebio. CO Olof var prisutdelare och syns här tillsammans med det "välfyllda" prisbordet..... 1:a pris T-shirt, 2:a pris 10 USD i PX:et och 3:dje pris en rejäl vattenflaska.

Det var även några morgonpigga soldater som tilldelades pris för rätt svar i måndagens utmaning på Desert Race. (Ni kommer att få en liten inblick i vad Desert Race är, framöver)

På återhörande Suzanne

Bilder: Lars Müller och Combat Camera