SWECON FS 17

Löneavdrag

2010-01-20T16:32:00.003+04:30

Påminnelse. Det löneavdrag som skett på senaste lönen under rubriken "PRIV TELEFONSAMTAL" är den del av kostnaden för welfaretelefoni som den anställde själv står för.

Vi är hemma nu

2009-12-15T23:49:00.004+04:30

Tack alla som följt FS17 blogg under året och bidragit med fina kommentarer. Fortsätt gärna följa våra kollegor på FS18 på deras blogg. Länken finner ni i högra kolumnen och här http://swecon-afghanistan.blogspot.com/

Hemåt det bär...

2009-12-01T01:20:00.000+04:30

Det finns en sång som leder till allsång i mässen och som spelas minst ett par gånger per kväll här i Mazar-e-Zharif just nu. Ni förstår nog vilken.... Det är många som är glada, lättade, nöjda och tillfredsställda att avsluta sina 7 månader på afghansk mark.

Bild 1. fotograf Zara, taget i Sar-e-Pol 090917 "Vakt utanför Head of education"

Det är väldigt skönt att få komma till Sverige och fira jul med nära och kära. Samtidigt känner jag, tillsammans med många fler, ett vemod att lämna det jobb som vi har gjort. Alla vi soldater har engagerat oss i våra uppgifter och det finns VÄLDIGT många olika sysslor. Vi har tillsammans gjort en insats för fred och haft ett gemensamt mål, vilket leder till att vi har erfarenheter som vi delar. Detta tror jag skapar en samhörighet som är stark. Även om man väldigt gärna vill dela med sig av erfarenheter och hur tiden här nere har varit, blir det en beskrivning som egentligen måste upplevas. Det är så många olika saker, tex kultur, miljö, levnadsvillkor, händelser och arbetssättet som skiljer sig från sverige, så det blir en lite konstig och skev bild man förmedlar.

Bild 2 fotograf Zara taget 090518 på patrull i Hindukush bergen 3200 möh.

De bilder ni ser i detta inlägg är från en utställning som vi hade planerat att genomföra på CNL. Tyvärr blev det inget mingel med premiärvisning av fotografierna i Kapellet, men nu kan vi istället visa dem för alla er som läser bloggen-världspremiär!

Bild 3 fotograf Tomas taget under fotpatrull längs Balkh river.

Bild 4 fotograf Joni, skjutning på Mike Spann. Så här ser det ut när man lägger ut "self protected smoke".

Tiden här nere har gått fantastiskt fort, den har formligen rusat förbi och det känns som det finns massor kvar att göra i landet. Nu får vi lämna över ansvaret för våra verksamheter till FS18. Det känns tryggt! Vi önskar dem lycka till och jag vill hänvisa er att fortsätta läsa från FS18:s blogg som finns som länk, den är mycket mer utvecklad och kommer ge er en superbrauppdatering omkring vad som sker här nere. Jag vill också passa på att tacka alla som gett så många uppmuntrande kommentarer på vår blogg. Det är många som läst och fått en tår i ögat av era fina inlägg.

Bild 5 fotograf Daniel taget Juni -09 från från luckan till en Patria, 80 km öst om Mazar-e-Zharif.

Bild 6 fotograf Johan

Bild 7 fotograf Johan taget 091003, sjukvårdspatria

Bild 8 fotograf Johan taget 091003

Bild 9 fotograf Johan taget 090611.

Bild 10 fotograf Alex, Combat Camera 090912 och inskickat av Peder på en vaktsoldat från Afghanska militären.

Bild 11 inskickat av Peder och taget 090420 utanför Mazar-e-Zharif.

Nu är det bara en vecka kvar innan de sista FS17 soldaterna lämnar insatsområdet. Vi kommer att genomföra medaljering och avslutningsmiddag den 10 december. Förhoppningsvis kommer ni att få fler uppdateringar på vad som skett där och lite information om återträffar mm. Så jag sätter nu punkt för skrivandet från Afghansk mark.

På återhörande/ Suzanne

2009-11-24T08:45:00.001+04:30

Anhöriga och vänner till FS 17

2009-11-21T13:42:00.009+04:30

Vårt uppdrag i Afghanistan börjar närma sig sitt slut. Tiden har varit intensiv med många händelser. På allas näthinna och i tankarna här just nu är den senaste av attackerna riktade mot de svenska enheterna här vid PRT MeS. Det är med sorg vi kan konstatera att vi förlorat en kollega, vår afghanska tolk och samtidigt fått personal allvarligt skadad. Just nu håller vi som bäst på med att förbereda för överlämning till våra efterträdare som kommer ner med de första redan denna vecka. Och då finns det anledning att göra en första summering.

FS 17 har gjort skillnad i Afghanistan:

Valet har naturligtvis varit den enskilt största händelsen som påverkat den afghanska befolkningen. Vi vet nu att president Karzai kommer att fortsätta, men det viktigaste ur vår synvinkel är att den demokratiska processen fortsätter, att människor, både män och kvinnor, vågade rösta och att vi tillsammans med afghanska säkerhets- styrkorna kunde upprätthålla säkerheten i vårt område. Ur ett säkerhetsperspektiv i vårt område var valet en succé.
Vårt stöd till afghanska befolkningen i samband med vårens översvämningar. Trots att det inte är vår huvuduppgift så kunde vi bistå med hjälp när det som mest behövdes.
Partnering. Genom ett aktivt arbete från alla, soldater, befäl och rådgivare, har vårt samarbete med afghanska myndigheter och befolkning ökat. Detta är en av de viktigaste metoderna för att Afghanistan ska kunna utvecklas på det sätt som befolkningen vill. Under våra sju och en halv månader här har förmågan utvecklats avsevärt.

Vår ambition har varit att utgöra en länk i den kedja av svensk-finska insatser i Afghanistan som skapar en bättre tillvaro för den afghanska människan. Jag vill säga att jag tycker att vi har lyckats.

Varför har då det hänt så mycket mot FS 17 jämfört med tidigare förband? Det finns inget enkelt svar till den frågan, men jag vill nämna ett antal orsaker som bidragit. Genom vår ambition att stödja den afghanska säkerhetsstrukturen så har följden blivit att vi har följt dem till områden där säkerheten är sämre. När man påverkar maktstrukturen på olika sätt så får det konsekvenser. I Afghanistan är ofta konsekvensen att någon skjuter på dig. Samtidigt är det nödvändigt att arbeta i de områden där säkerheten är dålig, eftersom vi på detta sätt på sikt förändrar situationen till det bättre för befolkningen. Det är min bedömning att säkerhetsläget i Afghanistan generellt har försämrats. Det har även fått följder i vårt område. Vissa kriminella och motståndare till en demokratisk utveckling har vunnit mark i norra området. Vi har försökt att motverka detta, vilket leder till sammanstöter.

Era anhöriga, soldaterna vid FS 17 har gjort en enastående prestation och alla vid FS 17 ska med stolthet tänka tillbaka på sin tid här. Det har också ni hemma del i, eftersom utan ert stöd så hade inte vi kunnat vara här och genomföra verksamhet på det sätt som nu skett. Jag vill härmed ta tillfället i akt att framföra mitt varmaste tack för det stöd ni lämnat.

Hemkomst

Under de närmaste veckorna ska FS 17 lämna över till FS 18. Därefter kommer vi att resa till Sverige, genomföra hemkomst-samtal, medaljeras och slutligen rycka ut. Förberedelser för att ta emot oss har redan påbörjats, bl a har Försvarsmaktens Human Resource Center (HRC) varit på besök vid förbandet för att inhämta information om hur vi mår. Denna information utgör underlag för de hemkomstsamtal som kommer genomföras. All personal vid FS 17 deltar i hemkomstsamtalen, som är en del av arbetsgivarens uppföljningsansvar. I samband med detta kommer vi även bli medicinskt undersökta. Hemkomstprogrammet är en viktig del av insatsen och är obligatorisk.

Personalen reser hem i etapper till Sverige. För de som anländer sista veckan (vecka 50), dagarna 8/12 och 9/12, så genomförs ett modifierat program i förhållande till ovanstående. En gemensam avslutningsceremoni kommer hållas den 10/12 vid Armé- museum, där medaljering också sker. Till denna ceremoni kommer då alla tidigare hemvändande FS 17 soldater att inbjudas. Dagen kommer sedan att avslutas med en gemensam middag på Livgardet för alla soldater. Det innebär att alla som kommer hem vecka 50 kommer att avsluta på fredagen den 11/12.

Anhöriga är varmt välkomna att delta vid respektive soldats medaljparad vid Livgardet och/eller vid Armémuseum i Stockholm.

Många hälsningar från FS 17 genom

Olof Granander
Chef FS 17

Nätverk

2009-11-20T12:55:00.002+04:30

Öpppet hus för alla Fs17 anhöriga. Lördag 21 November 14.00-16.00 på Soldathemmet O2 i Boden. Ingen anmälan behövs. Välkomna!

Tekniska problem

2009-11-10T23:40:00.003+04:30

Sedan onsdag eftermiddag har tekniska problem med satellit- kommunikationen medfört att soldaterna i Afghanistan, vid Camp Northern Lights, haft svårt att nå sina anhöriga hemma i Sverige. Problemet beräknas kvarstå till och med fredag.

2009-11-11:

Sambandet fungerar igen.

"Cables" från Norge

2009-11-04T11:34:00.004+04:30

Måndag den 2 november 2009. Norska fältartister besöker Camp Northern Lights mäss.

Fältartister

2009-10-27T21:59:00.012+04:30

Från och med onsdag den 14 t o m onsdag den 21 oktober hade vi besök av Swedish armed forces entertainers, här i Afghanistan. På bilden ovanför ser ni gänget i sin helhet, de kallar sig "Afghan Dogs" Mia Berndes, Jerker Aderwall, Kristoffer Appelqvist, Max Lorentz, Carl "Ludde" Widegren, Henka Johansson, Peter Löwgren och Mikael Westemar. På bilden nedanför ser ni dem också en aning mer combat :-) Kristoffer tyckte inte att det var sååå roligt, så han ställde inte upp på den bilden.

Gänget poserar framför en Patria, vilket också var det fordon de oftast fick åka när de transporterades runt i vårt norra distrikt.

Det var fullt ös hela veckan!!! Här ser ni en bild från sista spelningen på CNL. Sammanlagt genomförde bandet 8 spelningar, ett gediget program. Jag kände mig näst intill som slavdrivare.

Micke och Mia är bandets solister, som klarar av duetter, att köra, att spexa och få publiken att sjunga med och ha det roligt.

Kristoffer är stand up komiker och hade flera bejublade framträdanden. Publiken var i huvudsak svensk, men det fanns naturligtvis någon skåning, norrman eller finne att skratta åt (eller förhoppningsvis med). Kristoffer fann sina offer....

Här är en bild från spelningen i Sherberghan. Ni kommer att få bilder från fler platser framöver.

Det var inte "bara" spelningar och riggningar som avklarades under veckan, även en god Afghansk lunch, pallao och kofta intogs på mässens golv.

Max och Mia som var till det lilla PO:t i Sar-e-Pol hade turen att få gå på en patrull på byns gator. Det finns många barn i Afghanistan och de vill väldigt gärna vara med på bild. Under länken här intill kan ni gå in och läsa artisternas egen dagbok. Detta var en väldigt kort beskrivning på en fantastiskt innehållsrik och trevlig vecka för mig som welfare. Jag hoppas att många soldater fick känna gängets glädje och inspiration de hade att dela med sig av. Tack Afghan dogs!

På återhörande/ Suzanne

Vintertid - inte här...

2009-10-25T08:00:00.003+04:30

Observera att inatt ställdes klockan tillbaka en timme i Sverige. Det skiljer nu 3.5 timmar mot lokal tid i Afghanistan.

Äntligen..

2009-10-23T08:15:00.006+04:30

Här kommer svaret på mitt lilla gissaprojekt (läs tidigare blogg). Ni får en ledtråd i och med denna bild på Patrik. Han flyger drake, vilket är en omåttligt populär aktivitet hos Afghanska barn, naturligtvis lockar det att prova även för de som blivit lite till åren....

Det som syns på "gissabilden" är en grön lysstav (som någon var snabb att gissa på). Den sitter fast på snöret till en drake. Här får Patrik hjälp av killarna i köket som är proffs på drakflygning.

Här är ett försök att visa hur fantastiskt vackert det är att se när en drake flyger. Tyvärr är min fotografikonst inte bra, men jag hade gärna delat med mig av synen på en ljusblå himmel och 20 drakar i luften i ett väderstreck och 20 i ett annat. Vi har också fått lära oss att man tävlar om att få draken högst av alla, att fånga de andra drakarna så man är sist kvar och sedan är det naturligtvis en sport att få tag på de fallna drakarna.

ISAF har anskaffat en del materiel för att kunna dela ut till lokalbefolkningen, det kan vara bollar, kritor, termosar eller drakar. En dag gick vi utanför vår kamp för att testa drakarna tillsammans med barnen och det blev mååånga barn som ville ha en drake.

Här innen på kampen har det hittats massor av fallna drakar. Drkarna är gjorda av något slags läskpapper som är supertunt och sedan hålls det upp av en främre pinne som stag och en tvärgående pinne som håller upp svansen, thats it.

På återhörande/ Suzanne

Nyheter från Sheb

2009-10-20T07:52:00.018+04:30

Att flyga drake är något som afghanska barn gärna gör och duktiga är de också. Men även stora pojkar, soldater, tycker det är kul att flyga drake. Men de är inte alltid lika duktiga och då kan det sluta med att antennkabeln flygs av och att en ny antenn måste resas.......

"Norweigan nuclear radiation and laser super weapon"

Fredagen den 16/10 kom fältartisterna "Afghan Dogs" och på besök. Det var mycket som skulle roddas innan föreställningen kunde börja....

Instrumenten ska på plats.

Bord och stolar ska på plats.

Kocken grillade diverse godsaker.

Flaggan skulle fram liksom ljus på borden.

Scenen kantad av en TLC och en Galt.

Baren.

Tiden går snabbt när man har roligt och vips tändes lamporna för städning.

Doris, som byggt bo i vår basketkorg, vill avsluta med att säga -hejdå!!

Anhöriga och vänner till FS 17!

2009-10-09T08:00:00.002+04:30

Äntligen får jag en bra anledning till att återigen lämna en kort rapport över hur läget är hos oss på FS 17. Det är dags att kalla till anhörigträff igen. Jag återkommer till detta längre ner.

Tillsammans med den finska styrkan har vårt arbete på PRT MES med de afghanska myndigheterna fortsatt och våra ambitioner är fortsatt höga. Vi har den senaste tiden dock haft det lite lugnare genom att man i Afghanistan firat Ramadan med efterföljande Eid. Det innebar i princip att allting vad gäller officiella myndigheter stängde under nästan en hel vecka. Polisen arbetade naturligtvis men aktiviteten minskade betydligt. Efter Ramadan har läget mer gått tillbaka till det ”normala”, vad man nu menar med det. För oss innebär det att vi fortsatt riskerar att sättas på prov och att hamna i svåra lägen. Samtidigt är det ju därför vi är här, att bidra till att öka befolkningens säkerhet.

Här väntar vi fortfarande på ett fastställt valresultat. För såväl oss som för afghanerna är det en lång väntan och det spekuleras mycket i och omkring valfusk. Utredningar pågår och samtidigt vädjar alla att respektera den process som nu pågår. Afghanerna verkar vilja göra det och låta arbetet med att skapa ett så rättvisst valresultat som möjligt ta den tid som behövs. Slutliga utgången får vi således vänta på ett tag till. I norra Afghanistan är situationen den att fortfarande är många av de motståndsgrupperingar som fanns före valet aktiva. Som jag beskrivit tidigare är det i vissa begränsade områden och dessa har vi god kontroll på. Försiktighet och förtänksamhet är nyckelord som präglar vad vi gör här för att klara av de svåra uppgifterna vi kan ställas inför. Stämningen upplever jag fortfarande vara mycket bra på förbandet. Den finska styrkan som förstärkt oss under valet kommer att vara kvar en tid till sedan återvända till Finland samtidigt som vi kommer att få en förstärkning från Sverige om ca 35 personer.

SAE, den svenska flygenheten som under fyra månader ingått i FS 17 har nu lämnat Afghanistan. De har gjort ett mycket uppskattat arbete och kommer förmodligen tillbaka under sommaren 2010 som stöd till ISAF transporter. Vi på FS 17 kommer särskilt att komma ihåg vingtippshälsningen på nationaldagen och för att vi nu äntligen har fler än en TV-kanal på CNL.

Framtida bidrag som kommer att utveckla säkerhetsstyrkorna än mer är det utökade OMLT (Observation, Mentoring and Liaison Team, samverkansenheter med afghanska armén) som förbereds hemma. Idag gör de som nu tjänstgör som OMLT ett fantastiskt jobb, boende tillsammans med sina afghanska partners, ätande samma mat och beredda att följa dem i alla lägen gör att de erhåller både respekt och erkänsla för sin professionalism och goda arbete. Samtidigt fungerar OMLT som samverkanspartner till PRT och är en ovärderlig länk till den afghanska armén.

Kontingentens delar vid RC N i Masar-e Sharif har roterat en del personal. På RC N sker en del förändringar för att bättre stödja förbanden, vilket upplevs som positivt. På ISAF HQ i Kabul har den svenska personalen under de senaste månaderna arbetat mycket med att följa utvecklingen i Kabul. Valet och dess utgång samt utvecklingen av ISAF nya strategi och omorganisation har varit huvudfrågor för dem.

Vid kontingenten har det varit en ganska omfattade besöksverksamhet. Besök är bra då vi får möjlighet att beskriva vad vi gör här och vad vi kan åstadkomma. Ett viktigt och lyckat besök var vår Försvarsministers besök. Jag vill varmt rekommendera att ni lyssnar på ekots lördagsintervju med Försvarsministern från den 19 september, se länk:
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3071

Han ger där en bra syn på hur jag uppfattar situationen just nu och vilka utmaningar det finns. Debatten hemma handlar ju nu mycket om hur vi skall fortsätta här i Afghanistan och jag tror att tack vare den debatten så kommer våra beslutsfattare att ha ett bra underlag för sina beslut. Mer besök är att vänta innan höstens Afghanistan-proposition skall beslutas i Riksdagen.

För en del har tredje och sista leaven varit eller börjat och det innebär att vi också börjar förbereda hemfärden så smått. Ett steg i förberedelserna för hemkomst är att informera er om hur det kommer att gå till vid hemkomsten och vad som är bra att tänka på. Försök därför att om ni kan delta vid den anhöriginformation som genomförs. För er som inte kan så kan ni alltid ta kontakt med Försvarsmakten och HRC för att få information eller stöd.

Olof Granander
Chef FS17

Inbjudan till anhöriginformation!

2009-10-08T11:35:00.007+04:30

Välkommen till anhöriginformation för FS 17 angående insatsen i Afghanistan! På tre olika orter i Sverige får Ni/Du möjlighet att träffa FS 17 personalchef Tommy Lundmark och pastor Bo Ekstrand. Anhöriginformation 2 handlar om att ge er en bild av det som skett under vår insats. Under träffen kommer vi även att beskriva lite av den miljö som vi levt och verkat i. Vid mötet ges det även möjlighet för er att ställa frågor. Jag vill också passa på att tacka Er för allt det stöd ni i Sverige ger oss och våra soldater. Ert stöd har varit en förutsättning för oss att göra en lyckad insats.

Anmälan skickas ut som brev till de två personer som varje anställd vid FS17 angivit som anhöriga. Givetvis är övriga anhöriga välkomna, hör med dem som mottagit brevet för detaljer angående anmälan.

Tid och plats:

Stockholm: 2009-11-05 kl 19.00
Plats: MILITÄRHÖGSKOLAN (MHS K) Karlbergs slott, SAMLINGSSALEN.

Halmstad: 2009-11-06 kl 19.00
Plats: MILITÄRHÖGSKOLAN Halmstad (MHS H)

Boden, I19: 2009-11-07 kl 19.00
Plats: I19, Soldathemmet/O II

Hjärtligt välkomna!
Olof Granander
Chef FS17

Hur är det att jobba på sjukvård???

2009-10-07T08:00:00.000+04:30

Frågar man någon annan enhet än just sjukvårdspluton vad vi gör ”en vanlig dag” blir svaret oftast att vi ligger på soldäck… vilket i och för sig stämmer, men inte hela tiden. Vi kollar faktiskt på film och hänger på gymmet också ;-)

För oss på sjukvårdsvagnarna, eller MMT:na (mobile medical team) som vi oftast kallas kan innebörden av ”en vanlig dag” variera kraftigt. Vi har i stort sett alltid någon form av beredskap, vilket innebär att vi har en radio med oss 24 timmar om dygnet och ska vara beredda att rycka ut tillsammans med de andra delarna i larmstyrkan, med antingen 15 eller 30 minuters förvarning. När man ingår i dessa s.k. QRU:er (quick reaction unit’s) kan man helt plötsligt få släppa vad man har för händer och ge sig iväg på ett larm som kan vara i allt från några timmar upp till några dygn. Senast var det inventering av sjukvårdstält som övergavs hastigt och lustigt då vi var tvungna att ge oss iväg på ett stort larm…

De uppgifter vi får beror mycket på vilken verksamhet som sker ute i vårt ansvarsområde. Ofta stöttar vi någon av skytteplutonerna med ett MMT, då de ska ut och jobba. Detta innebär oftast för oss att stå i en framgrupperad bas så att vi snabbt kan ta oss fram till en eventuell händelse. Vi har blivit riktigt bra på att vänta med andra ord, eftersom dessa uppdrag hör till de vanligaste. Baserna kan antingen ligga precis intill en afghansk polisstation eller mitt ute i ”ingenstans”.. det gäller alltså att vara förberedd så man kan fördriva tiden. Beroende på hotbild och läge kan väntan innebära det mesta, allt från att sitta inne i vagnen och läsa eller lyssna på musik, till att plocka fram en fotboll att lattja med. Det senare är ett populärt inslag bland barnen ute i byarna..

Ibland följer vi med EOD eller IEDD ut då det rapporterats in om upphittad OXA (oexploderad ammunition) eller IED:er (hemmagjorda bomber) som måste röjas.
Det kan dock lika gärna vara så att en grupp blivit beskjuten och att man då vill få ut våra resurser närmare själva händelsen för att snabbt kunna sättas in om vi behövs.
Ibland är uppgiften att köra en patient in till sjukhuset på den tyska campen Marmal..

Vid sällsynta tillfällen kan det faktiskt hända att ett MMT inte har någon beredskapsgrad alls.. då är det inte helt omöjligt att man passar på att njuta av en eller två öl på mässen..

Så ofta som möjligt försöker vi få ut en grupp till någon av de ”skjutbanor” som finns för att vi ska kunna öva ihop oss i grupperna och upprätthålla våra skjut-/stridsfärdigheter. Det gäller ju att alltid ha en hög färdighet så att vi kan känna sig trygga med oss själva och vår utrustning. Tyvärr är tillfällena till skjutövningar ganska begränsade på den här typen av pluton eftersom vi är i behov av eskort från andra enheter så fort vi ska röra oss utanför campen.

Förutom beredskapen inne på campen kan vi ha i uppgift att stå för sjukvårdsberedskapen ute på något av våra PO:n, och då kan tiden variera ännu mer, från 0 (noll) minuter och uppåt.. När man står i beredskap på ett PO har dagarna en tendens att bli väldigt långa, då utrymmet är begränsat och det inte är alltför mycket som händer. Då passar det utmärkt att öva inom gruppen med den utrustning vi har i vagnarna, eller att samöva ihop med kirurgtroppen som ofta huserar där..
Barnen i Nawai Kot fick springa av sig lite när Fredrik plockade fram fotbollen ur vagnen..
I samband med att första sjukvårdsgrupp lämnade en patient på Marmal passade de på att besöka tyskarnas ”Force protection” enheter som hade öppet hus. Tyskarna var ivriga att låta Cilla prova dereas bombdräkt som de har när de röjer bl.a. hemmagjorda bomber. Dräkten väger totalt 44 kg.
Gruppövning på skjutområdet utanför Sheberghan. Scenariot är att fordonet slagits ut och måste överges.. Emil utnyttjar tiden han springer åt att byta till ett nytt magasin.

Personalen från en sjukvårdsvagn och kirurgtroppen hjälps åt att flytta över en patient från båren till ”operationsbritsen”.

På bilden nedan kan ni se att spineboarden har många remmar för att man ska kunna fixera en patient ordentligt.

Det var allt för den här gången, förhoppningsvis kommer det lite mer info innan det är dags att rotera hem.. // Cilla, Squadleader PL81

Gissa

2009-09-26T20:13:00.004+04:30

Idag har det varit en helt vanlig dag på Camp Northern Lights! Det innebär olika för olika soldater... Vissa lagar mat, reparerar bilar, analyserar, skriver ordrar, vaktar campen och andra patrullerar eller vårdar materiel. Det som förenar oss är att vi alla är mer eller mindre dagvill!? En lördag är "bara" en helt vanlig dag förutom att vi får grillad mat till middag :-)

Jag tänkte att ni kan få vara med på en tävling, om ni vill. Vad är den lilla pricken högst på bilden, lite till vänster? Om man tittar noga kan ni se att den är lite ljusgrön... om någon dag kommer ni att få svaret.

Ha en trevlig dag och på återhörande/ Suzanne

Happy Eid

2009-09-21T20:00:00.001+04:30

Eid Mobarak! God Jul, Glad Påsk, Trevlig midsommar...... det finns många små hälsningsfraser och just nu är det Eid Mobarak som gäller i alla muslimska sammanhang. Igår tog Ramadan slut och det firas i dagarna tre. Feststämning, tja vi ser inte så mycket av det på campen, även om vi hälsar på våra Afghanska vänner och de ser glada och tacksamma ut.

Ikväll äter vi Afghansk mat för att få lite Afghansk kultur till livs.

Om ni inte redan vet det så är det Peace day idag! Det rapporterades att Talibanerna också stöder denna dag och ifjol räknade man att det var 70% mindre attacker denna dag :-)) För oss som är peacekeepers är det roligt att den här dagen finns. Idag när vi hade uppställning med FINCON uppmärksammades om Peace day och vi hade en tyst minut. Temat för året är: Vad gör du för freden. Du kan läsa mer om hur Peace day har firats över världen genom att gå in på.
http://internationaldayofpeace.org/ http://www.peaceoneday.org/en/welcome

Garnisonsmilen

2009-09-20T22:00:00.002+04:30

18 September 09.00 gick startskottet för ett 20-tal löpare i Garnisonsmilen. Termometern stod på 32 grader och lite moln som senare drog bort.

Redan från star var det två löpare som visade att de ville springa fort..... Erik som syns som tvåa här blev sedemera slutsegrare i H21, med Benjamin strax bakom.

Det var mycket glädjande att se bla CO och "Kalle" visa gott föregångsmannaskap genom att delta på de 10 kilometrarna runt campen.

Vätskekontroll med god service!!

Skyttekompaniet understödde arrangemanget med personal.

Vi hade två olika vätskekontroller efter den 1 km långa banan.... viktigt med vätska i detta klimat!

Fredrik ser nöjd och glad ut

Kajsa skötte om tidtagningen med hjälp av Bo (syns ej på bild).

Det var även en trogen och peppande åskådarmassa som bidrog till feststämmningen.

Full fart på löparna, i förgrunden syns några finska vänner, Tapio och Matti.

Det är roligt när man kan göra jobbet tillsammans och växeldra och peppa varandra. Här får Olle support av Johan och de slutar på en delad 3:dje plats i tävlingen.

Äntligen i mål!?

På kvällen var det dags för prisutdelning som hölls utanför Mässen innan kvällens utebio. CO Olof var prisutdelare och syns här tillsammans med det "välfyllda" prisbordet..... 1:a pris T-shirt, 2:a pris 10 USD i PX:et och 3:dje pris en rejäl vattenflaska.

Det var även några morgonpigga soldater som tilldelades pris för rätt svar i måndagens utmaning på Desert Race. (Ni kommer att få en liten inblick i vad Desert Race är, framöver)

På återhörande Suzanne

Bilder: Lars Müller och Combat Camera

24 september

2009-09-17T13:00:00.005+04:30

På soldathemmet O2 i Boden anordnas en nätverksträff för anhöriga till FS17 personal Torsdagen den 24/9 18.00 - 19.30. Träffen kommer att besökas av C I 19, Försvarshälsan och garnisonspastor Helge Stålnacke. Vid träffen kommer man bl a att behandla stressreaktioner på soldater och anhöriga i utlandstjänst. Anmälan mejlas senast 21/9 till
marianne-persson@home.se

Shopping på campen

2009-09-14T19:20:00.003+04:30

Det finns nog både en och annan soldat som har med sig presenter, gåvor och fynd man gjort i Afghanistan!? I stort sett är den enda möjligheten till inköp, är att handla av Afghanerna som har försäljning i containrar bakom posten. I slarvigt vardagstal kallas dessa affärer för "fulPX".

För det mesta sker försäljningen på golvet och av försäljare som är måna om att sälja sina, i deras ögon, utmärkta varor. Det finns naturligtvis massor av prylar i utmärkt kvalitet, medan vissa saker är av sämre kvalitet.

Här har vi PX:et (Post exchange). Det är en vanlig liten butik där du kan hitta mycket av vad en en god sorterad kiosk kan erbjuda och lite till. I utbudet finns godis, glass, tobak, hygienartiklar, datorer, fritidsgrejor, kläder mm mm. Det som säljs mest är dock dricka!

Här inne är det dessutom AC, vilket är väldigt positivt. Priserna är dock inte lika positiva......

Du kan också finna en skräddare i en av containrarna och granne till honom ligger frisören. Här nedan ser ni några av de försäljare som finns på campen 6 dagar i veckan mellan 08.00-17.00. Alla som jag fotat idag har velat se bilden och varit mycket begeistrade över att se sig själva på foto. Bara sådana små händelser gör att skillnaden mellan deras vardag och våran märks ganska tydligt.

På återhörande /Suzanne

Till anhöriga och vänner till FS 17!

2009-08-30T18:00:00.000+04:30

Sedan anhörigträffen i maj har mycket hänt vid förbandet. Verksamheten i huvudsak har varit att tillsammans med ANA (Afghanska armén) och ANP (Afghanska polisen) bedriva operationer i syfte att säkra upp vårt ansvarsområde inför valet i Afghanistan. I förbandet har alla en viktig roll och ansvar att fylla vilket de också har genomfört på ett mycket ansvarsfullt, engagerat och professionellt sätt.

Med detta brev vill jag som förbandschef, tillsammans med personalchefen, ge er en inblick hur förbandet mår ur ett personalperspektiv samt bjuda in er på en extra anhörig- information där vi kan ge er en bild av händelserna och möjligheten till att ställa frågor. Samtidigt vill vi i detta brev passa på att kortfattat beskriva senaste tiden i syfte att förbereda er inför kommande träff och inför soldaternas kommande leaveperiod.

Under en tid har ni, liksom de soldater som är hemma på leave, kunnat läsa om flera olika händelser i området då vi har haft kvällstidningarna från Sverige på besök. De har följt förbandets verksamhet och intervjuat soldater och officerare samt haft möjlighet att medfölja patruller på olika uppdrag. Oron som skapas hos er där hemma och de som är på leave är naturlig. Vad som skett och hur soldaterna som varit involverade i händelserna mår, framgår inte.

Vad har då skett den senaste tiden?
De senaste två månaderna har enheter ur förbandet varit utsatta för eldöverfall i området väster om staden Masar-e-Sharif och sydväst om Sar-e-Pol. Utöver det har det inträffat en fordonsolycka. Nästan alla enheter har varit inblandade i en eller flera händelser. Genom media beskrivs bara brottsstycken av verkligheten vilket kan liknas med vad man ser i en bild tagen med ett 73mm objektiv. Alla soldater påverkas under sådana incidenter, oavsett om man varit på platsen för händelsen eller inte. Det positiva med att finnas här i området när incidenter inträffar, oavsett om man varit involverad eller inte, är att här finns rätt information att få samt det stöd man inledningsvis behöver.

Hur reagerar de som varit med i incidenten?
Soldater och befäl som genomgått incidenter av den karaktär som vi har haft, har frågor, funderingar och reaktioner, exempelvis: Gjorde jag rätt? Kunde jag göra annorlunda? Varför hjälper ingen mig/oss? Ilska, Saknar tålamod! Oro, har mina soldater förtroende för mig som chef? Upp i varv/kan inte sitta still! Hur ska jag tala om det här för de där hemma? Jag berättar när jag kommer hem! Jag kunde ha dött! Nu har jag haft sådan tur! Nästa gång kanske jag dör! Ska jag åka hem? Hur ska min familj klara sig utan mig?

Att komma ihåg är att denna process tar tid! Sviter av incidenten kan sitta länge, hur länge är lite beroende av den enskildes val att ”tackla” de frågor som uppstår i processen och viljan att ta emot det stöd som erbjuds. Det går inte att tvinga fram ett samtal. Enklast för den enskilde att komma igenom alla funderingar och frågor som uppstår är tillsammans med kamraterna som varit med och förstår vad man talar om. Soldaterna, där många kommer ur NBG (Nordic Battle Group), har en stor trygghet i varandra då de tjänstgjort länge tillsammans.

För att ingen i förbandet skall ”tappas bort” eller glömmas, genomför FM en resa ner till området för en uppföljning av personalen som varit involverad i incidenter. Detta genomförs för att man vid hemrotation av förbandet i december, med samtalsledare som är förberedda, genomföra en fördjupad uppföljning av personalen.

Hur reagerar anhöriga?
Även på hemmaplan är det fullt naturligt att man reagerar då ens nära och kära utsätts för farliga situationer. Reaktionen blir ofta av samma typ som vid förbandet, men svårare att hantera, då kamratstödet inte finns på ett naturligt sätt. Det finns dock stöd att hämta även för er anhöriga. Dels kan Svenska Soldathemsförbundet erbjuda samtalsstöd via professionella organisationer, dels kan t ex Fredsbaskrarna erbjuda ett liknande stöd. Förutom detta så är ni alltid välkomna att kontakta I 19/Försvarshälsan för ytterligare kontakter. Att få dela med sig av sin oro och få prata med någon utomstående med liknande erfarenheter kan vara ett gott stöd. Hänvisning till dessa organisationer finns nedan.

Inbjudan till anhöriginformation 2, steg 1

Med hänsyn till den korta framförhållningen har vi öppet hus för er anhöriga och tar inte in någon anmälan.

090902 Stockholm – Karlbergs Slott, kl 1900. Anmäl er vid slottsvakten, till vänster om slottstrappan, följ sedan markeringarna mot aulan/filmsalen.

090903 Halmstad – MHS HALMSTAD, kl 1900. Anmälan i vakten, följ därefter snitsling till genomgångslokal.

090904 Boden – A9, kl 1900 i Artillerihallen.

Agenda
- Läget i stort just nu i ansvarsområdet
- Händelserna soldater upplevt
- Hur är reaktionerna från soldaterna och befälet
- Vad gör vi vid förbandet för att ta omhand de som varit med i händelserna
- Vad skall/kan ni göra för dem när de kommer hem

Frågor kan ställas när som helst under genomgången.

Väl mött och många hälsningar från FS 17 genom

Olof Granander
Chef FS 17

Svenska soldathemsförbundet,

andreas.philipsson@soldathem.org

Fredsbaskrarna,

http://www.fredsbaskrarna.se/

I 19/Försvarshälsan, 0921-34 80 00

SMO

2009-08-30T12:54:00.005+04:30

Jag avslutar nu efter fyra månader min kontraktstid i Afghanistan. Jag har varit stabsläkare, eller, som det heter på engelska ”Senior Medical Officer”. Senior kan ju passa eftersom jag har varit äldst på campen. Det är skönt att vara gammal när man åker på mission. Barnen är vuxna och kärleken behöver inte bekräftas varje dag när man varit gift i över trettio år. Fast visst saknar jag familjen, inte minst barnbarnen som snart blir två till. Det skall bli en stor glädje att återse dem.

För mig har tjänstgöringen även inneburit en återknytning till den organisation som jag tillhörde första gången för 41 år sedan och senast för 16 år sedan. För 41 år sedan hette det ännu Krigsmakten och alla förband var ”kungliga”. Mycket har förändrats i försvaret sedan dess, somligt till det bättre, annat till det sämre; åter annat såsom sängarna, de slamrande plåtskåpen och mentaliteten hos förrådsgubbarna är evigt desamma. Det där med förrådsgubbarna gäller dock inte vid FS17, tvärtom, i förrådet precis som i resten av förbandet har jag mötts av idel vänlighet.

Den tjänstegren som jag själv ansvarat för, sjukvården, har lyckligtvis inte alltid haft så mycket att göra. En och annan har haft tid att bygga upp en solbränna. De gånger då det verkligen har behövts har dock allting fungerat på ett väldigt bra sätt.

Det har det gjort även med mina arbetskamrater inom sektion G4. Sektion G4 hanterar logistiken d v s man ser till att soldaterna har mat att äta, vatten att dricka, kulor att skjuta, ström att förbruka, fordon att åka, skor på fötterna och kläder på koppen. Humöret har alltid varit på toppen även när bilar och elverk gått sönder, transporter ställts in och materiel uteblivit. Snabba improvisationer och listiga genvägar har löst problemen även när fordon fastnat på otillgängliga ställen. Mauritz fixar transporterna, Ola ser till att bilarna rullar, Mikael ser till att hygienen är på toppen och at inga skadedjur angriper oss, Klas-Mikael och hans assistent Patrik fixar det mesta. Den grej som Klas-Mikael inte kan fixa fram finns inte. Över hela sektionen vakar chefen Thomas ”Eken” med en närmast göteborgsk humor trots att han av födsel och ohejdad vana är norrbottning.

Förutom alla nya vänner och alla nya intryck känner jag också att jag gjort nytta här i Afghanistan. Inte direkt jag personligen, men jag som en del av FS17. Skulle vi lämna våra fyra provinser skulle tomrummet med största sannolikhet fyllas av aktörer som vore sämre för befolkningen i området.

Ledsen blir jag när jag läser okunniga debattinlägg och tidningsartiklar om Afghanistan och den svenska insatsen. Glad blir jag över att ha varit här och glad är jag över att åka hem, även om det blir med ett stänk av bitterhet med tanke på de vänner jag nu lämnar. Med detta vill jag tacka alla mina kamrater på FS 17. Vi ses på återträffen.

Lars Raxell

Besök Jaweeds barnhem

2009-08-25T23:23:00.003+04:30

Hela familjen engagerad

Hösten 2007 beslutade familjen att pappa skulle åka till Afghanistan, allt var nytt och främmande. En kväll i veckan satt familjen bänkade framför tv´n och tittade på dokumentären Fredsstyrkan och vi fick en väldigt trevlig introduktion till vad FS kan vara. Inslaget om den döve pojken Jaweed som fick ett nytt hem på ett barnhem blev självklart rörande eftersom han är jämngammal med lillebror Pontus 11. Under det kommande året så var pappa Peter på skolan och pratade i både lillebrors o storasysters klasser, visade bilder och svarade på nyfikna frågor.

Likaså gjorde jag (mamma) när det blev dags för mig att åka. Detta engagera barnen i skolan som själva gjorde en liten insamling av pennor o skrivblock, inget märkvärdigt men ändå ett litet sätt att visa sin delaktighet som jag skulle ta med mig tillbaka till Afghanistan efter att ha varit hemma på leave. Eftersom skolan på baksidan av campen är stängd för sommaren så fick jag åka till ett barnhem. Det visade sig vara samma barnhem.

Storasyster hade skrivit ett brev där hon berättar sin story och att barnen gärna fick rita lite teckningar som mamma kunde ta med sig tillbaka till Sverige. Efter att tolken hade läst upp det brev jag hade med mig så fick alla barnen presentera sig själva. De flesta var mellan 10-14 år. Jag fick även ett svar till Cassandras brev, väntar nu med spänning på översättningen :O)

Barnen fick även se en bild
av familjen som dom skickade runt.

Pojkarna var väldigt intresserade

av de blonda frisyrerna

Alla fick vara med och rita.

Det blev en hel hög med teckningar att ta med sig hem till Sverige.

Barnhemmet var inte förberedda på vårt besök men ändå var alla sängar bäddade :O) (bra att påpeka för barnen där hemma ).

Jaweed glad o stolt. Han har lärt sig att läsa o skriva under sin tid på barnhemmet. Han kunde själv läsa det översatta brevet som jag hade med mig och ritade en teckning av ett hus med en Afghansk flagga till Cassandra o Pontus.

De tre flickorna är systrar och har just fått komma till barnhemmet. De var lite blyga i början men det släppte efter att jag själv satte mig ner och ritade med dem. Alla flickorna ritade varsin bukett med blommor.

Barnhemmet består av två byggnader, en mat/skoldel samt en boendedel. På gården finns en liten trädgård med solroser, tomater och andra grönsaker.

För oss känns det väldigt viktigt att hela familjen är delaktig och har förståelse varför vi gör det vi gör och det underlättar för oss alla att även våran omgivning har den förståelse. Jag vill tacka alla där hemma som visar sitt stöd till oss som är här nere, vare sig vi är ute i terrängen eller inne på campen. Inget stöd är för litet även om det bara är ett kuvert med ett HEJ på en post-it lapp.

Dorota

Ramadan

2009-08-23T23:23:00.001+04:30

Igår, den 22 Augusti, startade Ramadan i Afghanistan. Jag har fått lära mig att det kan skilja några dagar på när den startar i olika islamska länder och att det beror på månen. Månen skall vara som en skära. Den här bilden är tagen av Kim som jobbar som journalist! Jämför den med en amatör...

På min vanliga kamera blev månen bara en enda liten prick. Detta kort är taget 19.20, det ser ut att vara helt svart ute, men det var det inte riktigt. Det har dock förvånat mig lite att det redan nu börjar bli mörkare tidigare även här, hösten håller på att göra sitt intrång.

Det är spännande att lära sig lite mer omkring Ramadan och vad det hela innebär, när man också är på plats i ett muslimskt land. Muslimer ber 5 gånger om dagen (soluppgång, mitt på dagen, eftermiddag, solnedgång och kväll). Från kampen kan vi höra flera olika böneutropare, minareter, när de sjunger ut sina böner. Den sista bönen kallas Isha och är den "viktigaste" under Ramadan, den följs också av en kompletterande bön kallad Taraweh.

Under Ramadan jobbar de flesta Afghaner mellan 08.00-13.00. Eftersom de varken äter eller dricker på hela dagen kommer det att vara mindre aktiviteter och samverkan med lokalbefolkningen under den här månaden.

Här har jag gjort ett försök att ta kort på "vägen" ner mot mässen. Det ser nästan ut som det snöar, men det gör det inte. Däremot är det alltid väldigt mycket damm och partiklar som åker omkring, vilket man blir varse om man använder pannlampa eller tar kort med blixt.

På återhörande/ Suzanne

Valdag

2009-08-20T22:50:00.005+04:30

- Jag vill ha fred och säkerhet, säger mannen som väntar på sin tur utanför vallokalen. Och så vill jag att regeringen får slut på fattigdomen.

- Jag vill också ha säkerhet, tillägger hans granne i kön.

Fred och säkerhet står högst upp på afghanernas önskelista. Detta bekräftas gång på gång då jag besöker vallokalerna i Masar-e-Sharif. Samma sak rapporterar kollegor från Kabul, Samangan, Jowzjan och Sari Pul. Afghanerna hoppas att den nye presidenten, som väljs idag, skall skapa säkerhet och fred. Två grundläggande faktorer som är nödvändiga för att Afghanistan, som är ett av världens fattigaste länder, skall kunna förbättra levnadsvillkoren för sin fattiga befolkning.

Många kvinnor kommer och går i vallokalerna. Kvinnors valdeltagande är viktigt eftersom de lever ett liv där deras rättigheter inte respekteras. Många har klätt sig finklädda. Män och kvinnor röstar inte i samma lokal. De är åtskilda. I rummen där kvinnor röstar ser man glittriga klänningar, guldglänsande sjalar och högklackade sandaletter. Flera av dom visar glatt fram ett anilinfärgat finger under burqan. Detta är tecknet på att de har röstat.

På en gymnasieskola för flickor, som tjänar som vallokal, har man anlitat elever som röstförrättare. Här ser jag hur en ung flicka tar sin uppgift på största allvar då hon hutar åt sin rektor som försöker tränga sig i kön. - Du är visserligen min rektor men du går och ställer dig i kön, säger hon med en bestämd min.

Den kvinnliga vaktmästaren har anlitats för att kroppsvisitera kvinnorna som skall rösta. Alla undersöks för att ingen skall kunna ta in vapen eller sprängmedel. Jag blir också noga visiterad och får visa upp handväskan. Vaktmästaren skrattar glatt med ett tandlöst leende. Hon klappar oss alla vänligt på kind.

Kroppsvisitering av män

För många afghaner präglas vardagen av ständiga övervägande för att inte utsätta sig för fara. Från dess att man vaknar till dess att man går och lägger sig måste man tänka på sin och sin familjs säkerhet. Stora grupper av människor lever med ständig oro och rädsla. Oro för självmordsbombare. Oro för våldsamma attacker. Oro för att döttrarna skall råka illa ut om de går till skolan. Oro för att motståndsmän skall komma och tvinga dem att lämna ifrån sig sin mat och sina tillgångar. Oro för att de skall bli skadade om de inte följer talibanernas levnadsregler.

Detta är det andra demokratiska valet sedan talibanregimen föll 2001. Förra gången anordnades valet av FN. Denna gång ansvarade den afghanska staten själva för valprocessen. Säkerhet har varit en av de stora frågorna som bekymrat både de afghanska myndigheterna och FS17.

Hur bidrar vi till att öka säkerheten för de afghaner som finns i vårt ansvarsområde? Detta har varit den stora frågan i förberedelsearbete inför valet. Aktiviteten har varit stor både på Camp Northern Light och på våra provinskontor. Målet har varit att hjälpa till att öka säkerheten, speciellt i oroliga områden, för att människor skall kunna känna sig så trygga att de kan gå och rösta.

Kroppsvisitering av kvinnor

Anilinfärgade fingrar ett tecken på demokrati

Kvinnlig vakmästare med ansvar för kvinnors säkerhet

12-årig pojk som hjälper sin familj med
försörjningen utanför vallokal

Man som varit och röstat

Den Afghanska polisen (ANP) bidrar till säkerheten vid vallokalen

Gör Sveriges insats i Afghanistan nytta? En dag som denna är svaret lätt. Ja! Vi bidrar till att människor får möjlighet att utnyttja sina fri- och rättigheter. Att många idag har anilinfärgade fingrar i Afghanistan är ett gott tecken på vår insats. Det finns till och med de som inte tänker tvätta sina fingrar för att behålla färgen länge, länge, som påminnelse om att de tagit ett steg närmare ett demokratiskt samhälle. Men vem det är tänker jag inte berätta. För valdag eller ej; handtvättspatrullen vilar aldrig på Camp Northen Light.

Vems finger är detta?

/Helené

Gods

2009-08-17T13:00:00.006+04:30

För ett par dagar sedan följde jag med transportgruppen och Movcon (movement and control) till Marmal. Marmal är den tyska campen och hit kommer gods till bl a svenskarna. Minst en gång i veckan kommer det transportflygplan med leveranser.

Det är ett företag från Azerbadjan som är inhyrt för att sköta om transporten. De har tillstånd att stå på marken i två timmar, vilket innebär att det är bra fart på arbetet för att lossa gods. 25 ton lastas i detta gigantiska plan.

Här har Lars fått en liten titt i cockpit för att kolla alla instrument. Här sitter de två piloterna medan navigatören sitter en trappa ner med fönster "i golvet". Tidigare har planet används som stridsflygplan.

Det är tysk flygplatspersonal som sköter truckarna för omlastningen. Håkan från Movcon prickar av att alla saker har kommit med och beordrar hur det skall lastas.

Tommy är backchef när två nya Galtar tar mark i Afghanistan.

Det gällde att hålla tungan rätt i munnen när Galtarna backades ut. Det var dåligt väggrepp och det gled i ganska snabb takt även om förarna bromsade för fullt.

Det var många rör som skulle med den här dagen, de var skrymmande. Det blev en utmaning i Tetris för att kunna få med allt i samma transportsväng.

Här håller Mikael på att förankra en del av lasten.

Karin är Galtförare och tar hand om en av de nya Galtarna för att köra den vidare till Camp Norden Lights. I och med det har vi också utfört dagens uppdrag med beröm godkänt.

Anhöriga och vänner till FS 17

2009-08-15T09:00:00.001+04:30

De senaste veckorna har FS 17 tillsammans med den finska styrkan satts på hårda prov. Den lyckliga utgången av de sammanstötningar med väpnade grupper vi varit involverade i vill jag tillskriva den professionella attityd som präglar enheten samt den unika möjlighet vi haft att samträna och öva. Det stundande valet kräver en gemensam kraftansträngning från vår sida. Att det Afghanska folket ges en möjlighet att under säkra former själva få bestämma sin framtid är vårt viktigaste uppdrag just nu. De mål vi satt upp och de operationer som i skrivande stund genomförs syftar till att skapa just det utrymme som är nödvändigt för att demokratin skall ges möjlighet att segra i detta land.

Det är nu bara 8 dagar kvar till presidentvalet. Det finns två kandidater som är att räkna med, den sittande president Karzai och en utmanare Abdullah Abdullah. Fram till nu har alla bedömare sagt att Karzai kommer att vinna men kanske håller vinden på att vända och Abdullah får så pass med röster att Karzai inte får en klar majoritet (>50%). Blir det så kommer det att bli en andra valomgång efter Ramadan. Ramadan börjar 22 augusti och håller på en månad. Det finns farhågor att Talibanerna skall försöka hindra valprocessen, men hittills, i våra fyra provinser, har det inte skett någon anmärkningsvärd ökning av våld som kan kopplas enbart till valet. Talibanerna och andra grupperingar kan tänkas använda sig av olika metoder för att störa valet, allt från självmordsbombare i större städer till propaganda och hot.

Vårt ansvar inom ramen för valprocessen är att stödja afghanerna, främst polisen (ANP) och armén (ANA) i deras uppgifter. ANP har att svara för säkerheten närmast vallokalerna, ANA kommer att finnas lite mer i bakgrunden beredda att sättas in där det kan komma att behövas. Från den 16 augusti är det tänkt att ANP och ANA skall själva svara för säkerheten i vårt område. Om de behöver kvalificerade resurser som vi har, t.ex. IEDD och andra system som inte afghanerna själva har, är vår uppgift under valet att stödja dem i säkerhetsarbetet. Eftersom huvuddelen av afghanerna bor på landsbygden kommer det att upprättas ett stort antal vallokalerna för att folk skall kunna rösta. Alla förberedelser för valet har haft det positiva med sig att vi nu har ett utvecklat samarbete med ANP och ANA, men det innebär även att alla får jobba för fullt. Vi hoppas det blir lite lugnare tempo under Ramadan.

Just nu målas det upp det en blandad bild, men ofta rätt balanserad bild tycker jag när man följer ett par olika medier om läget här i Afghanistan. Förväntat så här inför valet. Ibland är det dock en sammanblandning mellan å ena sidan det som händer i södra Afghanistan med hur läget är i vårt område. Man ser då och då generaliseringar och kopplingar som inte ger hela bilden. Ibland har jag svårt att känna igen mig när uttalanden som jag gjort sätts in i ett sammanhang i media. Något som jag tror att man måste lära sig att acceptera.

Visst är det så att vi är på ett riskfyllt uppdrag och visst är det på det viset att vi plötsligt kan få en skadad soldat. Jag förstår att det finns en oro hemma och att det kan vara svårt att få en rättvisande bild. Jag rekommenderar att ni i första hand följer vår verksamhet via kontakt med era nära i FS 17 och via Försvarsmaktens hemsida www.mil.se. Vi försöker där att vara så fakta trogna som möjligt och så snabba som möjligt. Denna i kombination med vår egen blogg http://www.swecon-fs17.blogspot.com/ hoppas jag kan ge er en så nyanserad bild som möjligt.

Andra leave-omgången pågår just nu och jag hoppas att ni får tid att träffas och att umgås även om jag vet av egen erfarenhet att man är rätt trött när man kommer hem de första dagarna. Jag tror att det beror på en kombination av att man jobbar hårt och värmen här nere och inte bara att det är en lång resa. Vi önskar er alla sköna augustikvällar.

Många hälsningar från FS 17 genom

Olof Granander
Chef FS 17

Information anhöriga i norr

2009-08-09T09:20:00.003+04:30

Den 20 Augusti kommer det att hållas en nätverksträff för anhöriga till personer som tjänstgör i Afghanistan, Fs17. Träffen är förlagd till Soldathemmet Oll i Boden klockan 17.30. Jerker Persson, stabschef för kontingenten, kommer att besöka träffen för att delge deltagarna de senaste nyheterna omkring läget för soldaterna och hur arbetet förlöper.

Vad funderar du på?

2009-08-07T17:20:00.002+04:30

Livet här nere i Afghanistan rullar på i rask takt. Vi är vid gott mod, även om stridsvärdet går upp och ner som synes på bilden!

Vi förstår och vet att det är mycket som snurrar i huvudet på er som finns hemma i Sverige. Vi skulle väldigt gärna att ni delar med er av era frågor och funderingar som ni bär mer er omkring hur livet ter sig här hos oss.

Vad skulle du vilja få svar på? Vilka saker har du inte fått information om, som anhörig, eller kompis? Alla frågor går inte att svara på i detta forum. De kanske heller inte är rellevanta att ta upp om de har en mer personlig prägel. Ofta kan det ändå vara så att många funderar på samma saker....

De kommentarer vi får från er kommer sedan att ligga till grund för det brev som Chefen för

FS 17, Olof kommer att delge er. Förhoppningen från vår sida är att era frågor till oss skickas in så snart som möjligt dock senast 12/8.

Era funderingar är även värdefullt underlag till vår blogg och de anhörigträffar som kommer att hållas v.45.

Ha en bra dag och på återhörande/ Suzanne

Fältpost

2009-08-06T14:10:00.003+04:30

Här ser ni vår Postmaster Hannu och Paymaster Christer bakom disken. Det är alltid kul att gå till posten, för man blir alltid vänligt bemött, får snacka lite och om läget medger även ta ett fika. Jag bad Hannu berätta lite omkring hur fältpostlivet flyter på under vår mission.

-”Tyvärr har den yngre generationen fredssoldater anammat den elektroniska revolutionen i allt högre grad”, säger Hannu. ”Men för ett par veckor sedan, när Internet och telefoner låg nere i över en vecka, då var det faktiskt en liten uppgång i efterfrågan på posttjänster”.
Postdelen av verksamheten är dessvärre i krympande beklagar sig Hannu, så det blir alltmer bokföring och ekonomigöra på Finance kontor. Det är otroligt vad mycket smågrejer som köps in på plats, löner som betalas ut till lokalt anställda, fakturor som ska betalas… Det gäller att hålla tungan rätt i mun, och att hålla koll på valutakurser, papperslappar och dollarsummor – ” Det är ju den valuta vi använder här nere”, säger Hannu.

-”Våran welfare har ju lyckats avbeställa alla dagstidningar, så den ankommande postmängden har minskat betydligt sen ett par veckor tillbaka”, säger Hannu upprört! ”Hur ska man nu få tag på DN-kryss, Fredagsbilagor och jobbannnonser”? Efterfrågan är stor, så tidningsprenumerationerna kommer väl snart igång igen… Den frågan passas vidare till ATS som är boven i dramat (welfare anm.)

Utanför postens fönster ligger flaggplanen. Det är en naturlig samlingsplats där det passerar mycket människor. Alla bilar som kommer in passerar eller parkerar här. Till höger i bild ser ni en genomgång i muren. Går man genom den kommer man till vårt tvätteri och PX, där man kan handla.

Tyvärr har flaggan varit på halv stång väldigt ofta. Varje gång någon soldat från ISAF har dött i Afghanistan har den sänkts. Nu har ett nytt beslut kommit där vi i normalfall kommer att se den i topp.

-”Hittar man oss inte på kontoret är man alltid välkommen att ringa även utanför kontorets öppettider, vi är ju allt som oftast inne på campen ändå och hjälper givetvis till med service när det behövs. Om jag inte är och tränar i gymet eller tar mig runt campen”, säger Hannu. ”Hittills är jag uppe i 904 varv, lika många kilometer, längs murens träningsrunda”…
Här kommer adress till oss:
Paket: Befattningsnummer och namn, enhet
SWECON/ISAF
AFGHANISTAN
202 25 MALMÖ

Brev: Befattningsnummer och namn, enhet
SWECON/ISAF
AFGHANISTAN
190 50 STOCKHOLM ARLANDA

Innanför disken finns både det ena och andra, detta är förhållandevis ganska stora ytor om man jämför med andra enhter. Arbetsplatser, förråd, fikarum och arbetsbord, allt en salig mix. Om ni kollar lite noga ser ni att Christer är en trogen AIK-fantast.

Det finns gott om paket som skall skickas iväg, jag frågar Hannu vad som är vanligast att skicka hem eller som kommer hit?
-”Mest skickar missionsdeltagarna hem sjalar och mattor de köpt på våra lokala PX, medan hit får soldaterna mycket godis och egna favorittidningar hemifrån, förutom alla brev och vykort. Och så har vi ju skyttekillarna som inte verkar få nog av proteinpulver. En del verkar ha en egen inköpskanal hemma som skickar ner stora tunga paket till ”Anders Gaylord Johansson”, eller ”Johan Gaylord Glanz”, och liknande hitta-på-namn. Men fram kommer de, paketen! Och grabbarna växer…

Ett gammalt hederligt postfack! Här sorteras hela kontingentens inkomna brev. Med dessa små ord och bilder hoppas jag att ni vet lite mer om postgången.

På återhörande/ Suzanne

Eckervad

2009-08-04T11:28:00.017+04:30

Eckervad jobbar på en sjukvårdsgrupp och skriver varje vecka brev till sina kompisar om veckan som varit. Vi kommer att få läsa utdrag någon gång då och då, från det han skickar ut till sina vänner.

Nesspreso
Now it´s ready and available for all Soldiers at the camp! The Nesspreso machine, which gives you a really nice cup of coffee for one Dollar. When I first went down here I took with me a Nesspreso machine and when I was home now I bought the capsules (coffee). So for one Dollar you can buy a capsule and enjoy a nice cup. I hope that my little welfare project will be successful and that lots of Soldier will like it. The money that comes in I hope will cover the coast of the machine and the capsules.

Of course this two last weeks have been generating news in the Swedish media. So a reporter from the Swedish Television came to CNL to do a report and join a small patrol in the area. The interview could be seen on Rapport the biggest Swedish news program. They interviewed Marcus a friend to me that was in the patrol that was attacked by the INS. My believe is that he did a really good interview. It’s always a big chance that the reporter will turn around everything and the true will not be told.
All the Swedish Soldiers that is here in Afghanistan is here on free will, we are here to do a good work, so the Afghanistan people can move on and have a future of peace and democracy. We are all Soldiers down here trained to handle all kind of situation and also the most difficult ones when someone is shooting at you or your friends. We are not here to shoot anyone but if we are attacked we will fight for our lives.
Everyone that are sitting in their sofa and thinking that we should go home should read the history and the news how the Taliban’s are treating people. When information comes that they have for example throw acid in the face of girls, just because they are studying in a school.

Patrol
One evening we were sent out on a mission there we should see if we could find some weapon or things that some INS had dropped in our area. The mornings are the best in Afghanistan the temperature is around 30 degrees plus and the morning are beautiful. We went out with the QRU and the CV90 platoon. The Soldiers search the area and found a few things so that was good. When we were going back one of the vehicles broke down so the maintenance Soldier had to come out. The patrol that some Soldiers went out on that should be five hours became 17 hours. During the night I tried to sleep for a few hours inside the APC, I think I went minus in sleeping hours.

Visit
Every week there is lots of Soldiers from different countries that are visit the camp. This week I talked to Soldiers from Germen and from US. They are all very impressed of our ambulance and the food in the dining hall. On the pictures you can see vehicles from Sweden, Norway, Finland, Germany and US.

Barbar Shop At the camp we have a local barber that have a small container there he has his shop. So after that I have been looking myself in the mirror and saw that now it´s really time for a hair cut I walked up the barber shop. Knocked on the door and the barber sad hello and told me to come in. I sat down at a chair covered in plastic, and on the table there was all kind of things, scissor knifes. My thoughts was now already in a bad horror movie from Russia. He gave me some water and start asking me of my family. He was really worried that I was not married, and told me how things work in Afghanistan. After that we had talked for ten minutes he asked me how I liked to have my hair. After that I explained a little he said, that is the most beautiful hair cut, and that I should be really happy soon.

He stated to use his “machine” and the scissor and I just closed my eyes and hoped for the best. When he was finished and we agree over that it was perfect. He asked me if he could take a “little cut on my beer” Of course I sad, and he started with the machine and then suddenly I felt how he cut my eyebrow with the machine. I gave him five Dollars and we took a photo and I wished the Finnish Soldier that was next in queue good luck!

General
One of our Generals in the Swedish Army came down to the Camp during a day to talk directly to us and inform us about what are happening in Sweden and how they are working to help us but also listen to us Soldiers if we needed something. The canteen has never been as full as then the General had his speech. I think it was a good one even that we all know that things take time and words often sounds better than they really are. We can just hope that the politicians will make the right decision so we can have so good tools as possible to do our work.

Driver
This week Mr Robin arrived to the group, our new driver. Robin has been down here before as a driver and rifleman in a rifle platoon. So we welcomed him when he arrived to the camp and showed him to his barrack. Because he is a reserve hi did not have any more things than he was travelling in. So we had to go to the main store to take out some gear for him. It will take some weeks before his things from Sweden will come down to Afghanistan. He had also go throw the information package that everyone has to do then they first arrive to the camp. So after one day he could follow us out on patrol. So for two days we were five people in the group and that worked very good, Robin had a good introduction in the job as driver.

Shooting range
This Sunday we went out to the Shooting range to have a shooting, so Robin could come into the group. We tested first our weapons so they were still hitting there we were pointing. After that we did some exercise then we were going on a foot patrol and we are attacked by enemies, after that we did one when we haft to leave the APC for some reason. We tested a new bag there we have some extra things that is good to have if we are needed to leave the APC.

Summary: The media has written more about us than they have done the last few years. We are know one of the top stories in Sweden. I have been seen in one of the reportage from the Swedish Television. (http://www.svt.se/ / svtplay). I can just hope that this will make people back home the knowledge that Sweden is doing a difference in Afghanistan. Our present makes peoples everyday more safe. We had a new driver this week Robin that we all hope will enjoy the time here with us and that we will have many good days together. I have learned to never truest a barber in Afghanistan! But it was worth five Dollar for that experience.

Bilarna färdiglackade

2009-08-04T10:39:00.011+04:30

Igår, måndag anlände en av de sista bilarna för lackering från PO Shebergan. Det är ett 70-tal bilar som har gått från en vit färg till den sandfärgade beiga nyansen.

Innan bilen är färdig att sprutmålas skall den tömmas på materiel. Takräcke, stegar, sladdar för sambandsutrustning och antenner. Detta görs av soldater från stab, trosskompaniet eller som i det här fallet skyttekompaniet. De får sedan slipa bilen med hjälp av sandpapper.

I tältet till vänster har det inretts en tillfällig lackeringsverkstad. Till höger ser ni också gymtältet. Där tränas det väldigt frekvent och spelas musik som också ger både önskade och oönskade ljud till omgivningen.

Fyra bilar får plats i tältet. När lackerarna Allan och "Jutte" tar över ansvaret tejpar och täcker de över de detaljer som fortfarande inte skall behålla sin ursprungsfärg. På den här bilden tvättar de ytan från slipdamm.

Här sprutas sista färgduscharna på "våra" Toyota Land Cruisers (TLC).

Arbetet slutfört! Detta är Allan och "Jutte" som fixat klart lackeringen under två veckor. För några veckor sedan var det ett par andra killar på plats. Det finns många som kommer på "besök" till vår camp för att jobba i några veckor i taget. Vi benämner dem tjänsteresenärer och de gör ett fantastiskt jobb med olika stödfunktioner.

På återhörande / Suzanne

Buzz

2009-08-03T13:07:00.003+04:30

Den 2 augusti länkades det från http://buzz.bazooka.se/ till FS17 bloggen. Besökarantalet steg från normala 300/dag till över 2000/dag. Hoppas någon av de som hittat bloggen följer oss fram till december. Tack också till den som sände in tipset.

/Fredrik

Känslor....

2009-07-30T11:26:00.015+04:30

Att flyga in över Afghanistan och Hindukushbergen är en mäktig känsla. Att göra det efter 14 dagar, varav 12 dagar på hemmaplan är definitivt härligt. Naturligtvis är det mycket jobb som ligger framför, samtidigt har jag lärt mig att tycka om landet och människorna som bor här. Det som inspirerar mig mest är nog att tillhöra en grupp som jobbar mot samma mål och den kamratskap som skapas i och med det.

Någonstans här nere mellan bergen bor det också de som inte är vänligt inställda till ISAF. Det var märkligt att vara hemma i Sverige och se på nyheterna om de oroligheter som vår insats var utsatt för. Det kändes väldigt stort, uppblåst och nervöst att se det i TV rutan jämfört med att befinna sig på plats. Det kanske låter underligt, men jag vet att många av oss som jobbar här har samma känsla. Anledningen kan vara att du har mer kontroll på det som händer och i viss mån kan påverka situationen!?

Det händer mycket på campen, det märks extra tydligt när man inte har varit där på 2 veckor. Så här såg det ut den 5 Juli....

....jämfört med idag. Dessutom har vi, liksom i Sverige, fått kortare dagar. Denna bild är tagen klockan 19.10 och sedan går det fort tills mörkret har lägrats sig helt över Mazar, 19.30 är det mörkt.

Som sagt var har det byggts en hel del. Här håller våra finska vänner på att sätta upp en bastu. Det är många delar som skall få rätt plats i byggnationen.

Det var några trimmade och sammarbetande gossar som gjorde sitt arbete med glädje.

Och idag är bygget i stort sett färdigt, förutom en viktig detalj, värmeaggregatet. (Värme har vi i och för sig väldigt mycket av). Som en liten avslutning på de känslor jag vill förmedla är att det är två skilda världar som man lever i. Den vardag som finns hemma i Sverige snurrar på och saker händer som är naturliga och vi alla kan sätta oss in i. Den vardag som finns här består av mycket vanliga-ovanliga, naturliga-onaturliga, skrämmande-fantastiska, roliga-tråkiga, intressanta och lärorika. Den världen kan ibland vara svår att förklara, den ska liksom upplevas...

Som ni kan läsa i nyheterna här bredvid har vi varit utsatta för beskjutning idag. Allt har gått bra och läget är lugnt. Efter en runda på vår torsdags Quiz, ska jag nu krypa till kojs.

På återhörande/ Suzanne

Telefoni och Internet - uppdaterad

2009-07-27T16:34:00.004+04:30

Nu har vi åter kontakt med omvärlden. Internet fungerar och begränsningarna gällande telefoni är upphävda.

/Fredrik

Telefoni och Internet

2009-07-22T16:17:00.004+04:30

Sedan några dagar har telefoni och Internet inte fungerat från Camp Northern Lights. Man har arbetat med alternativa lösningar och personalen kan nu med vissa begränsningar ringa ut. Vi väntar reservdelar från Sverige och lämnar ingen prognos för när problemen är lösta.

/Fredrik

Faktaruta

2009-07-19T10:38:00.009+04:30

En vanlig dag har den här sidan ca: 300 besökare, fördelat enligt kartbilden. Cirklarnas diameter och färg indikerar antalet besökare. De flesta besökarna kommer från de upptagnings- områden som FS17 är rekryterade ifrån, dvs regionerna kring Skövde, Stockholm och Boden. Det är även där vi genomför anhörigträffarna.

Givetvis önskar FS17 att så många som möjligt av de anhöriga nås av information från insatsområdet. Chefens brev, anhörig- träffarna, denna blogg och inte minst de anhörigas egna nätverk hoppas vi ska bidra till att FS17 uppfattas som öppna. Den officiella kanalen http://www.mil.se/, övriga media samt en mängd bloggar och forum på Internet bidrar till att de flesta kan ta del av vad som sker i Afghanistan.

/Fredrik

Nätverksträff Boden

2009-07-16T09:00:00.003+04:30

Torsdagen den 20 augusti kl 17.30 erbjuds det en uppdatering av läget i Afghanistan. Mötet genomförs på Soldathemmet i Boden. FS17 stabschef Jerker Persson kommer att närvara.

Soldathemmet behöver veta hur många som kommer. Skicka ett meddelande eller ring Marianne senast torsdagen den 15 augusti om du vill anmäla dig. E-post: marianne-persson(at)home.se, Tel: 070-655 64 08 alt. 0921-555 00.

Hälsningar från ISAF HQ Kabul

2009-07-15T16:27:00.003+04:30

Här i Kabul tjänstgör ett antal svenskar, bland annat i den internationella staben ISAF HQ. De svenskar som tjänstgör på ISAF HQ sitter på olika delar i staben och bidrar i olika befattningar med värdefulla kunskaper till ISAF HQ.

På ISAF HQ tjänstgör även den svenska NIC:en, SWENIC (Swedish National Intelligence Cell), en enhet som förser bl.a. den svenska kontingenten med information. Den svenska NIC:en tillhör inte ISAF HQ utan är grupperad där för att på så sätt enklare stödja både ISAF HQ men även de svenska delarna.

Tempot här i Kabul är högt, här händer det ständigt nya saker som gör att man upplever ISAF HQ som en intensiv plats. Långa arbetsdagar i kombination med högt tempo är en vardag som vi har börjat vänja oss vid, även om det tagit tid.

Värmen trodde vi skulle vara en stor belastning men den har ännu inte gått över 35-gradersstrecket, vilket vi är glada för. Vi har den höga höjden, 1800 möh, att tacka för det. Att våra kollegor i Mazar-e-Sharif har det värre har vi förstått.

På ISAF:s högkvarter finns flera nationers NIC:ar samlade på ett och samma ställe, varför man brukar tala om en ”NIC Community”. NIC Community brukar träffas regelbundet för att diskutera olika saker. Dessa möten brukar ledas av en s.k. NIC Mayor. Denna position är att anses som något av ett förtroendeuppdrag och posten väljs i sann demokratisk anda. Svenskarna har för närvarande förtroendet att inneha befattningen NIC Mayor, vilket är positivt för Sverige.

Bortsett från arbete så finns här möjligheter att ta kaffe i avslappnande miljö såsom Destille Garden som utnyttjar då vi vill få oss ”finkaffe”. Det finns även stora möjligheter att träna i ett gym som består av två våningar med bl.a. spinning, gymnastiksal för olika bollsporter och skivstångsrum med stort utbud av både fria vikter och maskiner.

Kabul är en storstad med många ansikten. En stad som ständigt växer och utvecklas …

…medan vissa delar förblir som den varit sedan lång tid tillbaka.

Livet har sin gilla gång i Kabul, en hektisk stad som växer.

Hälsningar från oss i Kabul.

Anhöriga och bekanta till oss på FS 17!

2009-07-13T13:52:00.012+04:30

Tack för ert engagemang och stöd för vårt arbete. Vi har nu kommit till den tredje månaden av vår insats här i Afghanistan. När man tittar i backspegeln kan jag konstatera att det går väldigt fort. Jag tror nog att alla delar den uppfattningen. Samtidigt är bilderna man ser i backspegeln väldigt många och av skiftande karaktär. Mycket händer under en vecka och det är svårt att skilja veckorna åt.

Den senaste tiden har det varit en hel del incidenter i vårt område. Två poliser och en valarbetare har skjutits vilket visar på att det finns en hel del oro under ytan. I några distrikt inom vårt område förekommer det en hel del oegentligheter mot befolkningen och det sprids antiregerings- och antiväst- propaganda. I dessa distrikt finns grupperingar som är beredda att antingen försvara sin position med våld eller att protestera genom att nyttja våld. Den senaste månadens attentat och attacker mot afghansk polis, afghansk militär, afghanska civila samt våra egna ISAF-patruller visar tydligt att det finns risker med vår insats. Ni har säkert läst om några. Jag bedömer dock att vi har en så god uppfattning som möjligt om var det är en högre risk. Genom denna kunskap försöker vi anpassa vårt sätt att jobba för att reducera riskerna och dess konsekvenser så långt det är möjligt.

Valkampanjen har startat och därmed är tonläget höjt. Bl.a. har en av våra viktigaste samarbetspartners, guvernören i provinsen Balkh tydligt tagit ställning för en av oppositionens starkare kandidater i det kommande presidentvalet. Vi går en mycket spännande tid till mötes. Samtidigt har vi tillsammans med de afghanska säkerhetsorganisationerna, polisen och militären planerat för hur vi skall försöka upprätthålla säkerheten under den viktiga period som vi nu närmar oss med stormsteg. I den planeringen ingår också åtgärder för att försöka komma tillrätta med de hot som de grupperingar som är beredda att nyttja våld utgör.

Jag upplever att stämningen på förbandet är fortsatt hög. Personalen såväl i Kabul som här i norra Afghanistan rapporterar att de mår bra och trivs med sina uppgifter. Alla har snart också varit hemma på den första ledigheten. Jag har hela tiden sagt att vi gör skillnad här och det kan jag stolt fortsatt säga. Den insats som nu görs militärt behövs, då det är uppenbart att den balansgång som det internationella samfundet går för att försvara mänskliga fri och rättigheter för den afghanska befolkningen innehåller många svårigheter. Det har funnits och kommer att finnas en hel del återvändsgränder på vägen mot ett självständigt och självförsörjande Afghanistan. Men uppfattningen att insatsen behövs och är nödvändig tror jag är en åsikt många med mig delar.

Officerarna och soldaterna i de olika staberna, vid OMLT, i den svenska flygenheten, på våra Provincial Offices och Mot:ar, på stab- och trosskompaniet, på skyttekompaniet, på NSE:et och i PRT-staben gör ett fantastiskt jobb. Detta intygades bl.a. av representanter från riksdagens försvarsutskott som besökte oss. Har ni inte sett det tidigare rekommenderar jag att ni läser deras bloggar som de skrev samtidigt som de var här. Länk dit hittar ni här på FS 17 bloggen.

Vi kommer att fortsätta den närmaste tiden på inslagen väg. Just nu håller vi också på att inskola de finska officerare och soldater som anlänt och som skall förstärka vår styrka den närmaste perioden över valet. Den innebär att i Mazar e Sharif har vi ganska trångt om utrymme samtidigt som det är en mycket välkommen förstärkning.

Med dessa rader vill jag passa på att önska er en fortsatt trevlig sommar.

Hälsningar från FS 17 genom Olof Granander, Chef FS 17

Bildspel

2009-07-07T08:31:00.003+04:30

Personal vid FS17 som vill göra uppladdningar av bilder till bildspelet kan göra det via ett vanligt e-mail. Kontakta Fredrik eller Suzanne på G1 för instruktioner.

/Fredrik

Vardagen på PO SHEB

2009-07-06T22:59:00.017+04:30

Att driva ett PO gör inte sig självt. Det är så mycket mer än att bara vara soldat. Alla har vi utöver vår ordinarie tjänst olika ansvarsområde såsom elverk, verktygscontainer, material-beställning, tvättmaskinsansvarig, kommendantur, welfare m.m.

Nedan följer lite bilder som beskriver vår verksamhet lite nämre.

Ovan: Lind ansvarig för våra elverk poserar glatt framför dessa tillsammans med sin bil. Fungerar ej elverken så har vi ingen ström och då fungerar ej PO´t.

Nedan ser ni PL hjälpa till med att sortera våra rations. Då de bor här ute under en längre tid så får de också hjälpa till med de arbetsuppgifter som behöver utföras.

Potatisen skalar inte sig själv. Här är det Pumba och Anna som hjälper kockis.

Monica och Anders var så här glada då de klättrat ner i en varm och trång vattentank för att rengöra den från sand och sandavlagringar. Kanske inte den mest soldatmässiga uppgiften att genomföra, men något som måste göras.

Här byggs en telefoncontainer ihop. I denna finns alltså vår "fasta" telefon för att kunna hålla kontakt med nära och kära. Tyvärr fungerar uppkopplingen mycket dåligt men när telefonen väl fungerar så är det lite mysigt att sitta där inne och prata.

Kontinuerligt underhållsarbete av PO´t innebär även att agera mattläggare.

Som ni själva nu har sett så är vi på PO SHEB inte bara combat utan även väldigt mångsidiga =)

RSS-flöde från mil.se

2009-07-04T22:53:00.003+04:30

Till höger under rubriken "nyheter" kan ni läsa de senaste från Afghanistan. Informationen kommer från www.mil.se.

/Fredrik

Aybak

2009-07-02T20:20:00.022+04:30

Idag har jag varit till ett av våra PO:n (Provincial Office) i Aybak, tillsammans med transportgruppen. Här kommer lite bilder som Björn, Mikael och jag tagit under dagen. Före avresan har vi en en noggrann genomgång med syfte, säkerhetsläge och färdvägar mm.

Så här såg vyn ut från mitt fönster i baksätet på en Toyota Land Cruicer (TLC). Man kan få förvånansvärt fina bilder även från ett fordon....

Till vänster på bilden kan ni se ett bord och på det, en vit rektangulär sak. Det är is! Troligtvis går försäljningen lysande eftersom det är varmt. Däremot kan det vara ett utmanande jobb att hålla isen kall eftersom ingen frys syntes till, annars finns inte mycket mer att sälja förutom vatten.

Björn hade uppgiften att stå som akterskytt uppe i en lastbil och kunde se både det ena och andra. Här har han "fångat" några åsnor.

I denna byggnad har presidenten haft sitt sommarpalats.

Att se gamla stridsvagnar ute i terrängen är ingen ovanlig syn.

Slätt landskap eller mycket berg är huvudattraktionen i det Afghanska landskapet. Vägen till Aybak är mycket vacker eftersom det även är mycket grönt.

Nu är vi framme! Att se denna basketkorg som en välkomnande syn var trevligt i mina welfareögon.

Lunchtime, grön påse serverades idag....

...eftersom köket storstädades.

Vy från taket.

Det var riktigt trevligt att få se gröna träd och luften blir också lite renare jämfört med storstaden där vi bor.

På hemvägen stannade vi till för att dela ut ISAF news. Det är en tidning som skrivs på tre språk och speglar en del av ISAF.s verksamhet.

Det är en väldigt uppskattad tidning om man ser till "uppståndelsen" som blir när vi delar ut tidningen.

En soldats viktigaste uppgift!? Kontrollera säkerheten och gå post.

Många söta små killar finns det i det här landet.

På återhörande/ Suzanne

Nya länkar

2009-06-27T19:01:00.005+04:30

Tre nya länkar i högra kolumnen. Två politiska bloggar från ett av oss mycket uppskattat besök vid FS17 (Afghanistanbloggen och Staffan Danielsson). Samt inte minst den tredje länken (Fahlstedts betraktelser).

/Fredrik

Varmt

2009-06-27T09:58:00.015+04:30

Nu har sommaren kommit! Vi har haft runt 40 grader några veckor och nu börjar det krypa upp mot 45 i skuggan. När solen ligger på så bränns det lite i huden, vilket kanske inte är konstigt med ca 60-70 grader celsius i solen. Jag gjorde mig en promenad till vår "tältby", där några soldater och främst gäster är förlagda. Här kommer lite bilder som visar hur de sover och har det.

Det finns 6 tält uppsatta med ca 16 platser i varje. De är benämnda med olika länder och detta tält heter Libanon. För ett par dagar sedan uppmättes 76 grader i tältet, vilket gjorde att brandlarmet satte igång.......

Det är trångt om saligheten när man har mycket materiel, vilket en skyttesoldat har en hel del av. Materieltjänst är a och o för en god soldat!

Idag var det riktigt svalt i tältet när jag hälsade på och det var dessa gossar tacksamma för.

Alla sängar är beklädda med en musidom, det är ett insektsnät som du kan lägga dig i för att stänga ute insekter.

Här är utrymmet du kan nyttja för din vistelse i tältbyn.

I några containrar finns hygienfaciliteter inredda. Några duschar, tvättränna och toaletter.

Eftersom det var väldigt varmt i tälten gjordes bion om till en tillfällig sovsal. Här var det svalt och skönt och dessutom möjlighet att samtidigt se på lite bio.

Välbehövlig vila efter en dags arbete.

På återhörande Suzanne

Bygge på campen

2009-06-25T21:41:00.011+04:30

Här ser ni stf chefen, Mikael, på NSE (National Support Element). Han och NSE har lite bråda dagar, som ni kanske märker på kortet. Det skall byggas nya bostadsbaracker och kontor. Det kommer att bli trångt om saligheten :-) Dessutom går många AC anläggningar för fullt nu när det blivit varmare, vilket har gjort att vi måste hushålla med strömmen.

Containrarna kommer med leverans från Pakistan och jag tyckte att det var roligt att se deras fina lastbilar, så nu får även ni möjlighet att kolla in dem. På den här bilden ser det ut som det är ganska mycket plats för att komma in genom våra murar, men det skiljer inte mer än några centimeter på det smalaste stället. De har duktiga chaufförer här kan vi konstatera.

Lite utsmyckning på lastbilen är väl något som alla har......

Det här motivet är målat med precision på baksidan på en av lastbilarna.

Papegojor finns i det här landet, även på bilarna.

Här är det lossning av härligheten. Till höger på bild, i grå tröja, ser ni Peter som är chef för Supreme. Supreme är ett företag som sköter städning, tvätt, en liten butik, och mycket av fastighetsskötseln på campen.

Om ni kollar in den här bilden kan ni ganska lätt konstatera att alla containrar inte var i det skick som de skulle. Tyvärr var det många som hade transportskador.

På återhörande Suzanne

Tiden går....

2009-06-23T22:54:00.007+04:30

Jag hade tänkt att försöka skriva ett par inlägg i veckan på den här bloggen. Det känns inte som en för hög målsättning! Verkligheten i Afghanistan verkar vara att tiden går MYCKET fortare än hemma. Så jag hinner knappt med att skriva i bloggen även om jag jobbar minst 12 h / dag. Hur kan det vara så?? Jag resonerade om tidsaspekten med några vänner som åker hem på leave i morgon. Peder sa att det nog beror på att vi jobbar hela tiden och inte har något att se fram mot. Jag håller med om att varje dag är den andra lik och de flesta verkar vara mer eller mindre dagvilda. Att tiden går fort borde i alla fall vara ett tecken på att vi alla trivs!

Idag hade jag tänkt nämna lite om det land vi jobbar i. På bilden här ovanför är det en organisation som heter WCLIO (Women and Children Life Improvement Organisation) Som har levererat kläder från svenska soldater. Afghanistan räknas till ett av världens fattigaste länder och det är inte så svårt att se. Några har uttryckt det så här "det är som att åka 150 år tillbaka i tiden i Sverige" Då pratar man tex om hur jordbruk bedrivs.

Det kommer att bli fler Afghanistan bilder (utanför campen) så småningom. Här vill jag verkligen uppmana alla som jobbar på FS 17 att bidra med fler inlägg till bloggen, så att vi kan spegla hela bredden av verksamheten.

För er som finns i norr förmedlar jag härmed en inbjudan!

Måndagen den 29 juni kl 18 på Soldathemmet i Boden dukas det upp till fika och en uppdatering av läget i Afghanistan. Stabschef Jerker Persson är hemma på leave och vill gärna berätta om arbetet och kan kanske svara på eventuella frågor som vi anhöriga har samlat på oss under tiden som gått. För att Soldathemmet ska kunna planera fika åt oss så vill de veta hur många som kommer.

Maila eller ring Marianne senast torsdagen den 25 juni om du har möjlighet att vara med! Barn är naturligtvis också välkomna! Sprid detta till berörda. marianne-persson@home.se

070-655 64 08, 0921-555 00

På återhörande/ Suzanne

Midsommarafton

2009-06-20T18:09:00.018+04:30

När du vaknar på midsommaraftonen och ser solen stå högt upp på en klarblå himmel brukar det innebära en stor tillfredställelse och glädje. År 2009 var det annorlunda för oss som finns i Afghanistan, när det är fint väder kan det bli nästan för mycket av den härliga solen! Skyttekompaniet hade ansvar att sätta upp vår midsommarstång, en vacker varelse av plastblommor som tjänstgort tidigare år här på campen. Sjukvårdard bidrog även dom med utsmyckning som bestod av ballonger och vackra gröna girlanger.

Efter vår uppställning 10.00 med cermoni och medaljutdelning, startade dagens femkap med 10 deltagande lag. Första delmomentet var att bogsera en Toyota landcruiser, ca 3 ton, i svagt uppförslut 75 m.

Andra delmomentet var att montera ihop två vapen som fanns i varsin låda till respektive lag. Utmaningen i kråksången var att de finska lagen hade svenska vapen i sina lådor medan svenska de finska vapnen.

Publiken hade ståplats nedanför bryggan som leder in till köket.

Delmoment 3 skedde efter en god våffellunch. Här skulle lagen klara av att knappa in kanaldata för att kunna nå samband med en radio 180. Varje person i laget hade 3 minuter tillgodo för detta. De finska lagen hade lite svårare här eftersom alla soldater inte har den utbildningen, de var dock inte ledsna för det utan gjorde sitt bästa, bl a genom att prova en pizzabeställning med Fanta.

Kims game var ett delmoment där alla lag fick 5 minuter på sig att gå runt och titta på 100 föremål som låg på en presenning. Uppgiften var sedan att under nästkommande 5 minuter skriva ned de saker man sett.

5 kampen avslutades med en hinderbana som bestod av en 400 m slinga med bilar, murar och skyddsrum som hinder.

Här är det Fredrik som har full fart på kängorna.

Klockan 16.00 utspisades en förträfflig middag med färsk potatis, sill och jordgubbstårta plus allt annat som ett svenskt smörgåsbord hör till. Många hade hörsammat inbjudan att även springa ett halvmaraton på självaste midsommaraftonen. Här laddas det upp för start....

Här ser ni den siste löparen som kommer i mål, Klas-Mikael. Otroligt bra jobbat att springa 21 varv (på en 1011 m bana) i 30 graders värme!!

Klockan 21.00 var det sedan dags att avrunda kvällen med prisutdelning utanför mässen. Här ses andra platsens "Kåps" som har tagit mot sitt pris, en stor tårta som våra kockar fixar vid något lämpligt tillfälle.

Värdiga vinnare var K3 Jegers som vann en pokal och ett glasskalas!

Här ser ni de stolta vinnarna av lagtävlingen i CNL halv maraton. Anders, Jerker och Jimmy körde ett varv i högt tempo och växlade över till kompisen, alltså 1 km och vila x2, det blev det vinnande konceptet på 1:19:15. På bilden ser ni även lag RC N som kom två i lagtävlingen.

Tapio från Finland vann det individuella racet på 1:36:27, här får han pris från chefen Olof.

På återhörande/ Suzanne

Bilder: Kajsa Ljungberg

Vad gör repkillarna ikväll?

2009-06-15T22:52:00.021+04:30

Idag klockan 21.00 gick jag iväg till repkillarna för att kolla hur de hade det och berätta för er därhemma hur det ser ut och vad de pysslar med. Ett flygande reportage helt enkelt. Här på första bilden sitter Micke i det som kallas kundmottagning och är kontoret inne i reptältet.

Nu står jag på plattan utanför rep, där tekniska chefen Ola har öppnat portarna för att göra lite omgruppering av fordonen.

En bil, Toyota Landcruiser, har skavanker och behöver fixas eftersom Lars finns på ett PO och ska rulla till Sheberghan snart.

Här resoneras om vad som skall göras med bilen, vilka prioriteringar som skall göras, eftersom det står massor av fordon på kö för reparation. Alexander till vänster är den som är chef inne på verkstaden.

En koll på felet för att se vad första åtgärden blir....

Första åtgärden blir att spola rent eftersom det kan ha packats sand som gör att det fungerar dåligt (i Sverige är vi vana att det packas snö under våra bilar, så det här blir väl ungefär samma sak...?).

Som mekaniker blir det många olika arbetsställningar. Här är det Jonas som försöker krypa in under motorhuven. Jonas tillhör några av de många tjänsteresenärer som kommer ner till vår camp för att förstärka vissa delar, t ex el, rep, data mm.

Fördelen att jobba under ett stridsfordon är att det finns mer plats än under en bil.

Utanför reptältet, på andra sidan gatan (som är vår lilla ringväg) finns "bensinstationen". Här har precis några fordon rullat in för att fylla på sina tankar efter dagens uppdrag.

Nu är klockan 23:20 och jag har hunnit vara förbi matsalen för en kvällskopp med te. Där fanns några gossar som bad att jag skulle skicka pussar och kramar hem till Sverige, ingen nämnd och ingen glömd, ta bara åt er alla som vill ha en kram. Troligtvis håller repkillarna fortfarande på att fixa med bilen och en "Galt" som var på väg in under kvällen. Det lär fortsätta att rulla in bilar på rep, allt eftersom fordonen rullar på vägarna här i Afghanistan... jag ska i alla fall dra mig tillbaka till baracken.

Vi vill också påminna om en nätverksträff som sker i Boden klockan 18.00 onsdag 17 juni på mässen I 19, alla som har möjlighet är välkomna att delta.

På återhörande / Suzanne

Nationaldagsbilder

2009-06-09T12:00:00.004+04:30

Här är det soldater i långa rader som med pompa och ståt firar att det är svensk nationaldag.

Vi har för en tid sedan förärats med några CV 90 (Combat Vehicle) här på Camp Northern Light. De kom inkörande med flaggan i topp på flaggplanen för att paradera fanan.

Stabschefen Jerker gör honnör och lämnar befälet till chefen.

I matsalen bjöds det på grillad mat och den största tårta jag har sett. Den var minst en meter lång och en halv meter bred, höjden var också gigantisk, minst 10 cm. Den var dekorerad med blåbär och persikor, medan innanmätet bestod av sockerkaksbotten, marsansås och sylt. Kajsa var en av de första i matkön och fick äran att äta tårtan med stort T.

På återhörande /Suzanne

Walk-in bio

2009-06-08T20:09:00.001+04:30

Filmduk och projektor åkte utomhus i den varma kvällen. Personalen bänkade sig i stolar och soffor, laddade med popcorn och chips. Sen blev det SF-kväll med Eva Röse i huvudrollen.

/Fredrik

Funderingar på leaven!

2009-06-07T14:21:00.001+04:30

Vi är många på FS 17, var och en har de första veckorna jobbat på inom sitt respektive ansvarsområde. Summerar man den energin som FS personal i normala fall kan utveckla händer det en hel del på en månad. Lägger man sedan till att det är kreativa och självständiga människor som i sitt arbete bidrar med denna energi blir resultatet än mer påfallande. Vi har lyckats göra mycket, tillsammans med den finska kontingenten, på kort tid. Även om det är en droppe i havet om man jämför med det behov som finns.

Situationen för människorna i Afghanistan utanför våra camper är besvärlig även om den idag ofta är hanterlig. Ofta när jag diskuterar med lokala företrädare är det oro inför framtiden som skiner igenom. Oro för att "konflikten i söder" skall få fäste i just deras provins eller distrikt och att insurgenterna (upprorsmakarna) skall få nytt fot fäste i norr. Visst är den oron befogad. Krafter finns som verkar för att kampen mot den Afghanska regeringen och det internationella samfundet som stödjer de Afghanska myndigheterna skall spridas. Människorna är också oroliga då det finns stort behov av att få hjälp med att förbättra sina levnadsvillkor. Kommer någon med ett bidrag så får man väldigt mycket av tacksamhet tillbaka. Men i samma mening som man får ett tack så kommer nästa begäran om hjälp. En omättlighet som tydligt visar att det finns behov.

Samtidigt händer det massor. Det byggs, det sker handel och det sker en utveckling av samhället. Jag kan jämföra med när jag först besökte Masar e Sharif eller Kabul för nästan fyra år sedan. Det är i det perspektivet en stor skillnad. Tyvärr tar det dock ganska lång tid innan utvecklingen når ut till byarna vilket är besvärligt. Mycket beror detta på den brist på infrastruktur som landsbyggden lider av. Utan vägar ingen effektiv hjälp med återuppbyggnad. Det är många organisationer som just nu jobbar med återuppbyggnad i Afghanistan och gör väldigt viktiga insatser. Inom vårat område såg jag en siffra att det just nu pågick ca 280 projekt inom olika sektorer av samhället. Stora summor US dollar kommer som bidag för att finansiera dessa projekt. Det är bra.

För oss är det en kapplöpnng med tiden. Att stödja de afghanska säkerhetsorganisationerna, främst polis och armén så att de blir tillräckligt effektiva för att kunna hantea säkerheten inom respektive provins är avgörande för att kunna säkerställa fortsatt utveckling. Idag så hidras till exempel arbetet med återuppbyggnad av huvudvägen i Afghanistan genom ett område som kontrolleras av upprorsmakare väster om vårt och norrmännens område. Det visar både att behovet av oss finns och att vi gör rätt saker när vi hjälper till att bygga säkerhet.

Detta är några funderingar som följer med en hem på leave efter nästan 6 veckor. Jag har varit hemma tre dygn nu sedan jag lämna Afghanistan för den första leaven. Kände av den långa resan första dygnet och andra dygnet kände man av omställningen från intensivt arbete till hemmets trygga och ombonade miljö. Somna i soffan igår kl 22. Tidsomställning? Nej, jag tror inte det. Man behöver vila och koppla av. Mycket skoj att få träffa familjen igen. Vännerna får vänta en stund. Samtidigt finns en saknad över alla kamrater i Afghanistan.

CO hoppas alla har ett bra nationaldagsfirande!

Nationaldagen

2009-06-06T10:21:00.006+04:30

Dagen till ära överraskade Swedish Air Element (SAE) alla på Camp Northern Lights med en överflygning. Härligt att se svenskt flyg i Afghanskt luftrum. SAE hoppas vi få se mer av på den här sidan.

/Fredrik

Torsdagsquiz

2009-06-04T22:11:00.024+04:30

Klockan 21.00 på Torsdagskvällar fylls mässen med tävlingssugna och sällskapssjuka människor. Då är det dags för veckans Quiz! Det är en lååång tradition att ha quiz på olika utlandsinsatser inom FM. Det är alltid segrande lag som får äran att arrangera nästkommande veckas frågesport. På bilden här ovanför ser ni dagens glada och lyckliga vinnare! Karin, Patrik och Kenneth.

Denna vecka var det "postisen" Hannu som knåpat ihop 20 kluriga frågor.

Tankemöda på hög nivå......

...och här verkar det vara snabba svar!?

Det var många lag som anslutit,

med olika antal deltagare.

Några är nog mest bara nyfikna....

....medan andra mest funderar.

När quizen är slut finns det massor av roliga saker att pyssla med i mässen. Biljard är ett alternativ som brukar vara attraktivt. Bakom Fredrik, till höger ser ni några anställda till Supreme som spelar fotbollsspelet.

Varje kväll är det någon avdelning som tar hand om ordningen och försäljningen i mässen. Idag har G 3, med gott handlag och bra service fögyllt tillvaron för oss på andra sidan disken.

På återhörande/ Suzanne

Grattis på morsdag

2009-05-31T19:10:00.005+04:30

Här kommer en allmän hälsning till alla mammor som finns hemma i Sverige, från oss alla i Afghanistan som tillhör FS 17. Jag hoppas och tror att de flesta har haft möjlighet att slå en signal hem.

Här får ni en överblicksbild av campen. Alla som ingår i vår insats har troligtvis trampat den här marken!? Högst upp i bild ser ni två parabolantenner, huset bortom det är welfarelängan. Där har vi internet/telefonrum, bibliotek, dataspelsrum och bio. Huset hitanför det, med sittplatser utanför, är mässen. Det enda timrade, bruna huset, är en bastu och är en del av Finhouse, som är våra finska kollegors hemvist. Det lilla huset längst till höger i bild är kapellet med minnestenar utanför och en trekant som symboliserar treenigheten. Nu ikväll klockan 20.00 har vi korum.

Denna vy har en duktig fotograf från skyttekompaniet lyckats att fånga.

Tack och hej för ikväll, på återhörande Suzanne

Fredag på CNL

2009-05-29T21:12:00.013+04:30

Våfflor!!! Varje fredag klockan 14.00, är det tradition att arrangera våffelförsäljning för att stödja vår egen humanitära kassa. Alla olika enheter turas om att vara våffelansvariga, idag har NSE stekt våfflor för brinnande livet. En våffla med sylt och grädde (om Gud är god, även glass) kostar 1 dollar styck.

Det var varmt att sitta utanför matsalen idag....... 63 grader uppmättes i solen med paymasters mobiltelefon. Som kuriosa kan nämnas att det tog ca 1 minut för utspillt kaffe att dunsta på betongen.

Helge säljer även lite kläder och väskor som tillverkats av lokala kvinnor.

Idag har även vår beachvolleyboll plan fått en ny markmatta och mer sand. Skyttekompaniet bistod med handkraft.

29 Maj är också peace keepers day. Här håller vår chef ett föredrag om läget och vad vi ska jobba med. För den som har bra syn kan ni också skåda en vit fredsduva som sitter på taket bortom Olof. De finns väldigt många vita duvor som flyger ovanför campen, jättesnygga, men det är sällan de slår sig ned här.

Helge Stålnacke har varit utsedd till peace keeper under det gångna året, idag harMaria Sääf mottagit priset i Stockholm. Vi kan dock känna oss stolta eftersom vi fick vara med om att dela ut peace keepers priset till vår finska kollega "Papa".

På återhörande/ Suzanne

Vårruset även på Camp Northern Light

2009-05-27T19:11:00.016+04:30

Varje morgon ser man människor springa och gå varv efter varv efter varv runt insidan av muren runt campen. Det är en asfalterad sträcka på ca: 1020m beroende på hur man genar vid flaggplan. Vissa har kroppsskydd på sig för att få lite extra belastning, vissa går och småpratar. Jag själv brukar försvinna in i en god ljudbok, bort till en annan värld.

En dag så bara fick jag en ide, Vårruset! Jag måste anordna vårruset. Sagt och gjort fredagen den 22 maj kl 18:00 när temperaturen hade sjunkit till 27 grader hade 12 tjejer, av knappa 40 totalt på missionen, gemensam uppvärmning innan start. Det såldes skosnören som det alltid görs på vårrusen och vår färg i år var självklart SAND och pengarna går till barnen här i Afghanistan. Det fästes nummerlappar på tröjor och kroppsskydd och så gick starten.

Som funktionärer ställde ett flertal herrar upp som sjukvårdsberedskap, tidtagare, vätskeutdelare, fotograf och medaljutdelare. På det hela fick vi ett jättebra lopp och många goda skratt.

Som upplägget av vårruset är så avslutas allt med en picknick i det gröna. För vår del blev det grön pappersduk på matterrassen och tallrikar i porslin. En underbar middag till levande ljus och självklart ett helt underbart förtjänstpris i form av Kladdkaka med lime samt hemkokt chokladpudding med chili.

Dorota, vår arrangör av Vårruset

Viktigt med uppvärmning

Sven-Erik var starter och Kenneth tidtagare

Här ser ni "början" av camprundan

Ann-Britt visade god form och kom först i mål

Picknick i det gröna...... vi fick en fantastiks middag, var lite mysigare än vid Luleälvens strand i 4 grader och snålblåst.

På återhörande /Suzanne

PS Repotagetext Dorota, bilder Daniel

Mycket har hänt.....

2009-05-25T14:20:00.016+04:30

Nu har de flesta av oss varit på plats i Mazar e Sharif i en månad, det har gått fantasktiskt fort! Nu börjar rutinerna att "sätta sig" och det blir en vardag av livet här också. Jag har reflekterat över alla intryck som du matar hjärnan med..... Allt från klimatet du möts av till att toapapperet är tunt som flor jämfört med hemma. Det är många intryck som också kan vara svåra att beskriva, de måste upplevas på plats och då tänker jag på saker så som lukter, känslor när man talar med människor, känslan av den torra, varma luften.

Rutinerna för alla olika enheter och soldater ser väldigt olika ut. Det finns de som inte har varit utanför campområdet, medan andra knappt har satt sin fot här eftersom de är förlagda till andra platser. God mat tror jag är det samlade intrycket från alla platser, vi har fantastiska kockar. Maten rimmar också bra med att många är fantastiskt flitiga med sin träning. Vi sköter helt enkelt om våra små kroppar på ett bra sätt.

Här kommer en liten resumé omkring de gemensamma, lite större eventen som skett under månaden på campen. Vi gick ut stenhårt vid HOTO:n (Hand Over Take Over). Då kontingenten blev förärad med Marinens musikkår på plats. De spelade vid korum, i mässen, vid några middagar och cermonin då FS 16 lämnade över till FS 17.

Norges nationaldag vet vi firas med pompa och ståt, det gjorde att även vi fick ta del av de norska fältartisterna som besökte oss den 19 Maj. Vi har också haft vårt eget "Vårrus", vilket kommer att presenteras i ett eget inlägg.

På återhörande/ Suzanne

EU-valet 2009

2009-05-23T22:30:00.003+04:30

Även i Afghanistan kan man delta i valet till Europa-parlamentet. Under lördagen fick vi in ca: 40 röster bara på Camp Northern Lights. Röstningen fortsätter under söndagen för att avslutas på måndag kväll. Foto: FS17 auditör har precis gjort sitt val.

DACOS, Fredrik

Ny blogg FS 17

2009-05-21T11:22:00.000+04:30

På denna blogg är alla välkomna att kolla in vad som händer i Afghanistan på FS 17. Vi kommer att spegla vardagen på, i första hand Camp Northern Lights.

Syftet med bloggen är att alla anhöriga kan följa med lite grann i händelseutvecklingen och hur livet som soldat kan te sig. Alla de soldater som är förlagda till andra enheter tex PO (provincial office), Tyska campen, Marmal eller USA:s camp Mike Spann, kan kanske också få lite rolig läsning. De har tyvärr inte möjlighet att besöka oss så ofta och det är kul om vi kan spegla vad vi sysslar med inne på huvudkampen. Självklart kommer ni även få rapporter från de olika enheternas förehavanden.

På bloggen kommer ni att kunna läsa saker som har hänt, ej vad som ska hända.

På återhörande.

Welfare, Suzanne